Ingen minister har idag huvudansvar för det gröna näringslivet som omsätter 80 miljarder om året.

Samtidigt pågår flera avgörande förhandlingar i EU som kommer styra svenskt jord- och skogsbruk under decennier framåt. Nu fattas beslut om EUs jordbrukspolitik, CAP, som fått en kraftigt minskad budget. Och trots att vi från LRFs sida delar ambitionen i många nya EU-initiativ så kan vi konstatera att förslagen ofta hamnar snett. Taxonomiregelverket riskerar att strypa eller kraftigt försvaga kapitaltillgången till de gröna näringarna. EU:s skogsstrategi vill detaljstyra svenskt skogsbruk. ”Farm to Fork” och biodiversitetsstrategin leder till en kraftig minskning av användningen av insatsvaror och tar mark ur produktion, vilket äventyrar Europas livsmedelsförsörjning.

Ovanpå dessa regelverk befinner vi oss mitt i omställningen till fossilfria och förnybara bränslen.

För oss som varje dag jobbar med att sätta mat på bordet och skapa mångfald i skog och på fält är effekterna av den tomma ministerstolen allvarlig.

När EU hade sitt jordbruksråd nyligen representerades Sverige av en ambassadör. Det är inte första gången som Sverige saknar en minister i viktiga jord- och skogsbruksfrågor på EU-nivå. Vilka signaler ger det? Vad tänker våra kollegor i EU när Sverige skickar en tjänsteman till dessa avgörande möten?

Näringsminister Ibrahim Baylan, som i somras fick det gröna näringslivet i sitt knä och ovanpå alla andra frågar han har att hantera, har naturligtvis gjort så gott han kan. Vi har haft en god dialog. Men Sverige, med EUs mest hållbara jordbruk i spetsen, måste sitta vid förhandlingsbordet när viktiga frågor avgörs. Det kan vi inte göra utan en landsbygds- eller jordbruksminister.

Politik handlar om att ingjuta hopp och framtidstro. Sedan flera månader tillbaka skenar priserna på insatsvarorna foder, energi och bränsle. Just nu är både hoppet och framtidstron en bristvara bland landets lantbrukare. Många av våra hållbara framtidsinvesteringar är satta på paus. Man har helt enkelt inte råd. Nu handlar det om att överleva som lantbrukare.

Vi är i en begynnande matkris som kan få allvarliga och långtgående konsekvenser för den svenska livsmedelsstrategin. Runt hörnet lurar billigare importmat som inte uppfyller de krav vi ställer på god djuromsorg, hälsa och klimatpåverkan. Norges regering har redan agerat med ett krispaket. I Finland anordnas det bondedemonstrationer mot den besvärliga kostnadskrisen. Här i Sverige ökar frustration bland lantbrukarna för varje dag som går.

Enligt LRFs beräkningar handlar kostnadsökningarna inom svenskt lantbruk om över fyra miljarder kronor räknat på ett år. Sveriges bönder kan inte ta den kostnadsmassan. Det kommer i förlängningen leda till minskad matproduktion och en ökning i antalet nedlagda lantbruk.

Konsekvenserna för såväl matförsörjning som samhället i stort kan bli allvarliga.

Därför har vi lagt ett förslag om ett hållbart krispaket på sex punkter som räddar situationen nu och som samtidigt gör att vårt hållbarhetsarbete kan fortsätta. Det ligger på näringsdepartementets bord och väntar. Norges regering har redan visat vägen. Passa samtidigt på att snabbt återinföra en svensk landsbygdsminister. Det är svenskt skogs- och lantbruk värda.

Palle Borgström
Lantbrukare från Kilanda och förbundsordförande i LRF

Texten publicerades på Svenska Dagbladets debattsida den 24 november 2021.