En grundläggande tanke i och med riksdagsbeslutet om en ny älgförvaltning 2012 var att markägare och jägare skulle ta ett gemensamt utökat ansvar för genomförandet. Det var till en början svårt att hitta samsyn kring hur detta nya gemensamma ansvar skulle omsättas till handling. Framför allt handlade det om markägarintressets avgörande roll i älgförvaltningsgrupperna, älgbetesinventeringen (Äbin) som metod och användningen av Äbin-resultaten i älgförvaltningen. Skogsbruket tog därför, genom den nationella viltgruppen inom skogsnäringen, initiativ till att hitta former för samverkan och bättre förutsättningar för det praktiska arbetet i älgförvaltningsgrupperna. Tillsammans med representanter för Svenska Jägareförbundet togs avsiktsförklaringen fram.

Flera orsaker bakom att handslaget inte längre gäller

Att avsiktsförklaringen (handslaget) nu inte lägre gäller beror på flera saker. Dels har det att göra med att de företrädare för både skogsbruket och Svenska Jägareförbundet som var med och tecknade avsiktsförklaringen har ersatts av nya personer, dels att Svenska Jägareförbundet antagit en ny strategi genom sin nya älgpolicy. Förutsättningarna för samverkan försvårades också av Jägareförbundets efterföljande kampanj ”Rädda älgen” under 2019.

Det har också att göra med att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 2018 konkretiserade de politiska besluten till en toleransnivå för betesskador på tall. De årliga betesskadorna på ung tall får maximalt uppgå till 2-5 procent.

Skogsbruket har haft ambitionen att få samsyn med Svenska Jägareförbundet om att det är dessa mål vi gemensamt ska sträva mot, men inte lyckats. Mot denna bakgrund kan vi därför konstatera att det nu råder allt för stora skillnader i synen på älgförvaltningen och att delar av avsiktsförklaringen helt enkelt inte längre stämmer med verkligheten.

Tror på fortsatt dialog

Skogsbrukets målsättningar ligger dock fast. Vi tror fortsatt på att det behövs ett forum för dialog liksom en uttalad respekt för varandras olika mål och perspektiv. Därför hoppas vi att kunna fortsätta samtala med jaktföreträdare och jägarorganisationer om mål och genomförande utifrån det gällande riksdagsbeslutet.

Paul Christensson, vice ordförande i LRF
Anders Wetterin, LRF:s representant i skogsbrukets nationella viltgrupp