Länet är starkt påverkat. Dels med anledning av torrare klimat, men även att det planterats gran på svaga marker under lång tid vilket orsakat torkstress och nedsatt vitalitet. Nu ser vi även angrepp på förhållandevis friska skogar. Den ekonomiska förödelsen är stor både för industri och inte minst för enskilda skogsägare. 

Skogsbruket och markägare sliter hårt för att hitta angripna träd och med att få logistik och marknad att kunna hantera stora volymer av angripet virke i olika stadier. För många enskilda skogsägare är situationen besvärlig. Det är svårt att både hinna med att inventera och åtgärda. De ekonomiska konsekvenserna är påtagliga, vilket påverkar företagsekonomiskt. Men konsekvenserna är även psykosociala och människor mår helt enkelt dåligt av detta. 

Vad gör LRF? 

På regional nivå bevakar LRF situationen löpande och försöker förmedla information till markägare. 

  • Lär dig om granbarkborre. Länk till Granbarkborreskolan.
  • Ha kontakt med din virkesköpare 
  • Inventera löpande och sök angrepp innan det gått för långt, för att rädda virkesvärdet 
  • Var aktiv i ditt skogsbruk för att skapa vitala skogar och avveckla riskbestånd i tid om det är möjligt. 

Regionalt har vi kontakt med Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen. 

- En inte obetydlig areal granskog är avsatt formellt i form av naturreservat, biotopskydd eller som nyckelbiotoper. Då är det samhället som avgör om man kan bekämpa granbarkborren inom området. Tyvärr finns inget krav att förebygga spridning ut från området, berättar Anna Åman skogs- och viltansvarig på LRF-kontoret.  

Staten måste ta sitt ansvar inom skyddade områden

Nyligen har LRF på riksnivå tillsammans med andra skogliga aktörer lämnat synpunkter på vägledningar för tjänstemän på länsstyrelser och skogsstyrelser om hur de ska agera vid angrepp av granbarkborrar inom skyddade områden.  

- LRF anser att myndigheter måste göra mer för att begränsa spridning av barkborre från skyddade områden. När samhället tar över förvaltande av mark ingår både ansvar och skyldigheter. Det är inte rättssäkert att enskilda markägare ska behöva driva processer mot myndigheter för att inte lida personlig skada. Initiativet att förebygga problem vid skyddade områden ska ligga på myndigheten. Man har ett ägaransvar gentemot angränsande mark enligt hänsynsprincipen som är lagfäst i Jordabalkens 3 kap. 1 § och innebär att det åligger var och en vid nyttjandet av sin eller annans fasta egendom att ta skälig hänsyn till sin omgivning. Det måste gälla även staten, säger Anna Åman.  

Det är en förtroendefråga för att markägare med engagemang i framtiden ska vilja bidra till fler områden med särskild naturhänsyn, oavsett om det är på frivillig basis eller formellt skyddat. Alla som förvaltar skog, oavsett om det är staten eller enskilda markägare, måste hjälpas åt att minska skadeverkningarna.  

LRF trycker på i ersättningsfrågan

Om man inte kan begränsa spridningen måste det finnas ett system för att kunna ersätta skador på angränsande produktionsskog. Ersättningsfrågan arbetar LRF just nu särskilt intensivt med genom påtryckningar på Naturvårdsverket och genom medverkan i en särskild arbetsgrupp för skyddade områden inom projektet ”Stoppa borrarna”. I projektet Stoppa borrarna arbetar man även med att diskutera effektiva åtgärder och bekämpning, kommunikation och utbildning för markägare och tjänstemän, logistik, samordning av inventeringar med mera. 

Granen går en osäker framtid till mötes - men efterfrågad i industrin

- En annan viktig fråga nu är ”Vad gör vi sen?”. Hur ska vi föryngra och sköta våra skogar? Granen går en osäker framtid till mötes, i vissa bestånd ersätts den nu med tall eller löv vilket kan vara bra om det är rätt mark för det. Men Sveriges industri kommer även framgent behöva gran och vi behöver kunna föryngra med gran även i framtiden, säger Anna Åman. 

När du är i skogen eller sitter på pass under jakt, passa på att även se över granarna igen om det blivit nya angrepp sedan sist du kollade. 

Aktuellt i skogen: 

  • Årets granbarkborresvärmning går mot sitt slut och de granar som angreps i början av sommaren börjar nu skifta färg till gult/brunt. 
  • Senare angrepp finns oftast nära de tidigare angreppen. Titta efter avfläkt bark högt upp på stammen och gröna barr på marken.  
  • Det är fortfarande effektivt att upparbeta och transportera bort angripna granar om det mesta av barken följer med ut.  
  • Träd som tappat det mesta av barken kan man lämna, eftersom de inte innehåller några granbarkborrar. Däremot är de viktiga för granbarkborrens naturliga fiender.