Målet med projektet har varit att få mer tall i landskapet och mindre viltskador på skog.

Enligt de senaste Äbin-inventeringarna ligger andelen tallstammar med viltskador i Örebro och Södermanlands län över den accepterade nivån. 

I Örebro och Södermanland ser Skogsstyrelsen också att trenden för andelen mager mark som återbeskogas med tall är för låg. Viltsituationen och förutsättningar för förvaltningen ser lite olika ut i de två länen, men generellt ökar andelen klövviltsarter medan älgpopulationen minskat något, skriver Skogsstyrelsen på sin hemsida.

För att nå det gemensamma målet med max fem procent årliga skador på unga tallbestånd skriver Skogsstyrelsen fortsättningsvis att andelen tall i landskapet behöver öka. Detta gäller framför allt vid föryngring på så kallade magra marker, men även en betydande andel mark av mellanbonitet bör föryngras med tall. En förutsättning för detta är att viltstammarnas storlek anpassas till den tillgängliga mängden foder, vilket innebär att alla hjortarter bör förvaltas utifrån rådande lokala förutsättningar.

"Nått ut till många"

Mera Tall i Sörmland och Örebro län startade under 2018 och under projektets gång har det, förutom satsningar på samverkan mellan markägare och jägare, genomförts utbildningar av rådgivare, skett samverkan med viltförvaltningen samt genomförts exkursioner. Sex korta filmer har också tagits fram. Det är skogsbruket som finansierat projektledare och verksamhet. LRF har medverkat i styrgrupp och arbetsgrupp.

- Man kan konstatera projektet har nått ut till många. Vi planterar mera tall, men det beror kanske främst på grund av granbarkborren. Vi har inte lyckats lika väl med målet om skador. De är fortfarande för omfattande i flera områden, säger Anna Åman Sigbjörnsson, regionalt sakkunnig skog och vilt i LRF Öst.

Andelen skador måste minska

Statistiken visar att 21 procent av tallstammarna i ungskog i Södermanlands län skadades av vilt 2018. Förra året var det 14 procent och i år är andelen 15 procent. I Örebro län var det nio procent 2018, åtta procent 2021 och åtta procent i år.

För att nå målet med max fem procent skador av vilt på tallstammar i ungskog måste andelen skador alltså minska.

- Betesskador är en mätning, men lika viktigt är möjligheten att ståndortsanpassa skogsbruket, det vill säga driva fram rätt trädslag för marken. Det kommer att ta tid och det behöver finnas förutsättningar för mer löv och bildande av bärris och fältvegetation, både som foder för viltet men även för den biologiska mångfalden och stabilare ekosystem. Särskilt viktigt är det att ha tydliga lokala förvaltningsmål med alla klövviltsarter.

- Den största nyttan jag ser med Mera Tall är att det skapats dialog mellan jägare, markägare och myndigheter. Det behöver vi fortsätta med. Nu landar arbetet in i det löpande arbetssättet Mera Tall som fortfarande finns som koncept, säger Anna.

Clas Rydberg, styrelseledamot i LRF Södermanland, har suttit med i styrgruppen som haft det strategiska arbetet att komma med förslag på aktiviteter och åtgärder i projektet.

Vilken slutsats drar du av projektet?

- Det heter ju mera tall och det har vi väl lyckats med. Det finns inte en tallplanta att få tag i. Man har förstått vikten av att ståndortsanpassa. Men mycket beror nog på barkborrens härjningar. Den andra delen av projektet var att få till en dialog mellan markägare, skogsbruket och jägarkåren för att få till en förståelse för skadorna. Där har vi inte nått fram så bra som vi önskat överallt. Det gäller särskilt i Sörmland där skadorna fortfarande är extrema på vissa håll. Det är skillnader lokalt och även regionalt. Det är avgörande att jägarna också bidrar till att minska skador där de är orimliga.