Det blev fel någonstans på vägen. Genom en lagändring 2014 har länsstyrelserna haft möjlighet att öppna upp för ett mer flexibelt strandskydd. Strandskyddet skulle plockas bort runt mindre sjöar, dammar och diken bland annat, men också utökas på ett fåtal platser där man såg höga naturvärden och där det var högt tryck för exploatering.

Tyvärr valde en del länsstyrelser att tolka lagändringen ensidigt och lägga ytterligare skydd på det mesta. 300 meters strandskydd längs milslånga kuststräckor, runt alla kommunens insjöar och även på grävda dammar. Samtidigt som strandskyddet inte plockades bort någonstans.

Jag kan förstå att man i städer behöver strandskydd då det finns risk för att det blir för exploaterat. Samtidigt är det i städerna som det är lättast att bygga längs med vattnet då dessa områden planeras i en detaljplan av kommunerna själva.

Vi har tillräckligt med strandsträcka för att alla ska bli nöjda. Bara kuststräckan i Sverige är 4800 mil lång och vi har över 100 000 sjöar i Sverige som är över ett hektar.

Så varför ska vi behöva ett strandskydd på landsbygden där risken för överexploatering är väldigt låg? Varför ska endast landsbygdens strand vara tillgänglig för allmänheten och hindra äganderätten? Du får ett skydd på din mark som i praktiken hindrar ditt företags utveckling och ditt framtida generationsboende.

Carin Hoflund, äganderättsexpert LRF Sydost