Skogen är en mångfacetterad resurs och vi skogsägare har ansvaret och friheten att förvalta denna på bästa sätt. Under mina snart 20 år som markägare är trenden tydlig att samma skogslandskap ska räcka till allt fler samhällsintressen: råvara till svensk skogsindustri, alternativ till olja, lagra kol, arena för friluftsliv, hög biologisk mångfald. Och detta borde ju i grunden vara positivt för oss skogsägare. Tillgång och efterfrågan liksom. Men om brukandet regleras i stället för att stimuleras upplevs möjligheterna lätt som hot. Jag tror att med alternativa ersättningsformer kommer i stället fler att vilja sköta skogarna så att flera olika nyttor uppstår. Ett mångbruk av skogen helt enkelt. Vi är bara i lindan av denna utveckling.

Ta exemplet biologisk mångfald. Här i södra Sverige är all skog en del av ett kulturlandskap. Med studier inom agrarhistoria har jag många gånger svårt att förstå avsaknaden av markhistorik inom naturvården. Man nöjer sig ofta med att konstatera att vissa arter finns på en viss plats, men ställer sig sällan frågan varför; hur marken har brukats tidigare. Fri utveckling har visat sig minska många av de naturvärden som har skapats historiskt. De statliga naturvårdsresurserna bör därför riktas mot att stimulera skötsel där skogsägaren får betalt för att utveckla de naturvärden som det finns potential för. Stolthet och biologisk mångfald hänger samman.

// Simon Jonegård, ledamot regionstyrelsen Jönköpings län