Referensburar på åkermark

Först ut var Hans Nilsson som just hade tagit in sin referensbur från vallåkern. Buren är ca 1.20 hög och varje sida är 1.50- 2m, vilket gör att när man lägger ner referensrutan, som är en fyrkantig stålram på 1 x 1 meter innanför buren, så har man sett till att djuren inte kan nå ner och beta i rutan och störa resultatet.

För att se resultatet hade han klippt området innanför referensrutan och jämfört det med den andra referensrutan han haft lite längre bort, men som inte har haft någon bur runt sig. Skillnaden på vikten av vallen från de två rutorna var 37%.

- Det här är inget man kan se med blotta ögat, säger Hans. Det krävs att man mäter på det här sättet. För 10 – 15 år sen fick jag 4–5 fler balar per ha.

imagey2f04.png
Här håller Hans i referensrutan och buren är till höger

image8ube.png
Skillnaden på vikten av vallen i de två rutorna är markant

Det är en mycket större konkurrens om fodret nu. Hjortarna som kommit in äter upp så mycket av fodret så att älgarna får äta upp vinterfodret redan på sommaren. Hans ser också en stor ökning bland gässen. Både grågås, vitkindad gås och kanadagås finns det gott om.

- Det inte går att odla spannmål här längre för vildsvinen och konsekvensen blir att man får öka arealen alternativt köpa in foder till djuren, avslutar Hans.

- Den här typen av mätningar är viktiga för att få fakta på bordet, menar landshövding Peter Sandwall. Det är uppseendeväckande med förluster på 30–40 procent. Det gäller att få in ännu mer statistik i systemet och utöka mätningarna för att få en förändring till stånd.

Helene Lantz, ansvarig för skogsfrågor för LRF Sydost förklarar att inom skogsbruket pratar man om toleransnivåer. Att det är tolererbart att 3 av 10 träd blir till viltbete. Ett arbete att ta fram sådana toleransnivåer även för åkerareal är påbörjat av LRF, SLU m.fl. och ska vara klart i december 2021. Finns det toleransnivåer, så kan vi koppla ihop det till inventeringen med referensburarna.

Referenshägn i skogen

Turen gick därefter till Målillatrakten och till Thomas Johanssons skogshägn i Stora Aby. Thomas brukar 230 ha skog med nära 85% tall och har skogen som sitt levebröd. Han satte upp tre demonstrationshägn 2010 för att skapa förståelse mellan skogsägare och jägare. Det är för mycket viltbetesskador i skogen nu.

imagengmfe.png

- Det är egentligen inte för min egen generation som jag brukar och tar hand om skogen utan för nästa, säger Thomas. Det är därför man blir så ledsen när man kommer ut i skogen och ser att träden är ”barkgnagda” och allt arbete man lagt ner på att få upp dem är förgäves.

För att visa på skillnaderna mellan träd som får stå fri från vilt jämfört med träd där det finns småvilt och helt oskyddade träd har Thomas satt upp hägn. Det är två hägn. Ett inuti det andra. Det yttersta är upphöjt 50–60 cm för att småviltet ska kunna komma in. Det inre hägnet når ända ner till marken. Träden som har planterats i och utanför hägnen är idag 14 år och det är en stor skillnad på både höjd på träden och omfång på stammarna. Dessutom är tallarna utanför hägnet ”barkgnagda” av älgen, nästan som ringbarkade och det skapar stora skador på virket i framtiden.

image5raw.png

- När trädet sen växer och blir större så försvinner skadan så att den nästan inte syns för blotta ögat, berättar Thomas. Det är när man sen tar ner trädet och sågar upp det i plank som man ser vad som har hänt. Då är det bara att skicka det som massaved.

imagezkvob.png
Så här kan en skada se ut – knappt skönjbar för gemene mans öga

imagerbpwk.png
Så här ser det skadade trädet ut inuti

Thomas framhåller flertalet gånger att vår viktigaste uppgift är att skapa förståelse mellan markägare och jägare.

- Tidigare så var ÄBIN (Skogsstyrelsens älgbetesinventering) en accepterad metod, även för jägarna, för att veta hur mycket vilt som fanns, säger Thomas, men nu används den inte i den utsträckning som kanske hade varit önskvärt.

När vi pratar toleransnivåer på skog berättar Thomas att om han får upp 3–4 tallar av 10 när han borde fått upp 7 av 10 tallar.  Viltmaten är dyr, både i pengar och arbete. Han förlorar ca 35 000 kr per ha och omloppstid.  

imagem2ubh.png

Landshövding Peter Sandwall och landsbygdsdirektör Karin Bergman var mycket nöjda med studiebesöket anordnat av regionordförande Roger Gustafssojn och sa att sådana här träffar är ovärderliga.

Landshövding Peter Stenwall kommenterar sitt besök

Vill du veta mer om träffen med landshövding Peter Sandwall och landsbygdsdirektör Karin Bergman?

Kontakta Roger Gustafsson, regionordförande LRF Sydost roger.gustafsson@lrf.se