Vårt möte på generaldirektoratet för miljö DG-Envi beskrevs av en av våra anställda som det bästa han varit med om där nere. Tekniken funkade inte när de skulle köra sina bilder utan de fick skjuta från höften om vattenfrågor, stora rovdjur, art- och habitatskydd mm. Vi kunde med kött och blod få dem att förstå vad det innebär att få sina djur dödade eller sin skog tagen ifrån dig. Vi kunde hjälpa dem att förstå att de nånstans ifrån fått falska siffror när de helt anmärkningsvärt påstod att vi hugger 120 % av tillväxten. Vi fick också förstå att det finns möjlighet till kreativt tänkande för att lösa delar av rovdjursproblematiken. Bland annat pratade vi om hur man lär vargar att det är en dålig idé att vistas i närheten av människor och våra verksamheter med t ex gummikulor och salthagel.

Vi fick vidare förstå att EU har en exponentiell utveckling i aktiviteter som kan rendera i regler kring skogsbruket. Den närmaste tiden ska det tas fram en så kallad Green Deal for Europe, det ska arbetas med program benämnt Farm to Fork, det ska jobbas med klimat och biodiversitet, det ska formas en biobaserad cirkulär ekonomi, etcetera, etcetera. Kort sagt, mycket som berör svenska bönder kommer att hända i Bryssel den närmaste tiden. Vi behöver vara på plats och hjälpa till med korrekta fakta och kött och blod, annars kan det bli riktigt galet.

Samtidigt som EU ska ägna sig åt fler saker som vi behöver vara med och styra upp på plats så är ambitionen en ”avbrysselisering” där detaljutformningen i större utsträckning kommer att ligga i medlemsländerna, och där tillsammans med de som berörs, som LRF vad gäller jordbrukspolitiken. EU är och har varit viktigt under 25 år och vi kommer sannolikt behöva engagera oss ännu mer än hittills både på plats men också här hemma, men med troligen bättre möjligheter att påverka till bra tillämpning och utformning för oss. Mer jobb men bättre musikalitet i systemet.

I den partiledardebatt som hölls i riksdagen om Sveriges första 25 år i EU i veckan var det tydligt att de flesta vill att EU ska göra mer på ytterligare fler områden samtidigt som just ingen är beredd att betala mer för att få mer. Istället vill svenska politiker att pengar ska tas från jordbruksstöden. De vill alltså även där få mer, men betala mindre. Vi ska lösa fler av samhällets problem är tidigare, men få mindre betalt när medelinkomsten för en bonde i EU är 40 % jämfört med övriga befolkningen. Alla måste förstå att detta är orimligt och ohederligt.

Jordbruket är ett av få områden som Sverige får tillbaka pengar från EU på. En stark jordbruksbudget innebär således ett större återflöde och därmed en lägre nettokostnad för alla de nyttor partiledarna pratade sig varma för. Sveriges bönder behöver känna stöd från riksdag och regering och slippa dubbelmoral när de påstår sig vilja att vi ska öka vår produktion och hjälpa dem med andra samhällsutmaningar som klimatet. Ett första uttryck för det vore att byta attityd till EU-avgiften och jordbrukspolitikens andel av budgeten. Det är mycket pang för pengarna om man gör sig mödan att förstå skillnad på netto och brutto.

I en debattartikel i SvD förra året jämförde jag jordbrukspolitik med en pervers stryplek. Jag står fortfarande för den liknelsen. Att igen och igen göra 12 miljoner bönder och deras familjer till brickor i politiska spel kring EUs budget, inriktning på politiken, utnämning av positioner, offer vid handelsavtal med omvärlden, syndabock för än det ena än det andra gör att det råder stor frustration i många länder. Helt nyligen blockerade de vanligen timida nederländska bönderna Haag och tyska Hamburg med sina traktorer. Det gror en vrede och uppgivenhet runt om i EU.

Sveriges regering och riksdag, det är dags att ni åtminstone står upp för att ni vill vara klåfingriga i vår vardag och ger f..n i den springnota ni nu passionerat argumenterar för.

Patrik Ohlsson
Ordförande LRF Värmland, 055414900@telia.com