Där hakar det upp sig lite för mig. 

I mina ögon är just ordet självförsörjningsgrad inte till värde för någon och ett begrepp vi bör hålla armbågslucka till. Det leder tankarna till en planhushållning som vare sig ger en stabil livsmedelssektor, framgångsrika företagare eller en säker livsmedelsförsörjning. 

Det är så jag ser det, att ingen vill ha just hög självförsörjningsgrad. Så varför är det då det vi talar om? 

Samhället som kollektiv vill ha försörjningstrygghet. På branschnivå vill vi ha en livsmedelssektor som växer och kan hävda sig i internationell konkurrens när det är ordning i samhället. Och på motsvarande sätt måste villkoren för de enskilda företagen ge konkurrenskraft och utvecklingsvilja.

Nä, ska vi åstadkomma det vi vill, både enskilt och gemensamt, måste utgångspunkten vara jordbrukets ekonomiska hållbarhet, det vi i dagligt tal kallar lönsamheten. 

Det är lönsamheten vi måste diskutera både med oss själva och vår omgivning. 

En krönika ska ju vara personlig och för att bevisa att jag vet vill jag avsluta med en sanning jag personligen stulit från en klok kollega: lönsamhet ger hög självförsörjningsgrad men hög självförsörjningsgrad ger inte lönsamhet.

Jan Landström
Verksamhetsutvecklare LRF Västra Sverige, jan.landstrom@lrf.se