Det är inte helt enkelt att vara skogsägare i de här delarna av länet. Skogsmarken har genom decennierna strimlats till att bli långa och smala remsor i landskapet som är svåra att bruka. Att göra något åt detta är processer där många ska komma överens. Även staten är inblandat där Länsstyrelsen försöker hjälpa till för att samla ihop till större enheter – men det tar tid.

Peter Erlandsson på gården Danielstuga i Fagervik försöker ordna detta på egen hand. Han är sjunde generationen på gården och tog över huset efter farmor och farfar. Nu bor han här tillsammans med hustrun Malin och två barn. På gamla kartor syns att det en gång i tiden varit en mer sammanhängande fastighet, men när varje generation ska ha sin del så har marken delats upp i allt mindre bitar. Peters mål har varit att återskapa en mer brukningsbar fastighet genom att köpa närliggande skiften när de blivit till salu. Fastigheten är nu ca 90 hektar och det gör det lättare att jobba långsiktigt.

- Jag vill ju driva det här som ett företag, bruka marken på ett så bra sätt som möjligt. Det är ju svårt med de där smala remsorna, säger han.

Utöver mark, har han också investerat i maskiner och maskinhall och våren 2019 gjorde han en anmälan om avverkning. Men då dök problemen upp. Länsstyrelsen förklarade att området nu var föremål för reservatsbildning. 50 av de 90 hektaren kan komma att lösas in av staten.

- Jag visste ju om att det fanns andra reservat i närheten, men de här planerna på min mark kände jag inte till. Ingen annan heller, så det verkar som det startade genom min anmälan.

Peter vill inte ha något reservat, men kan tänka sig att i delar av området ta extra hänsyn. Detta ville han diskutera med Länsstyrelsen, men:

- Jag fick ett besök - och en folder om hur det går till att bilda ett reservat - men det gick inte att diskutera några andra alternativ.

Efter en tids tystnad återkom Peter skriftligen till Länsstyrelsen med några frågor. Han ville veta om han som markägare hade något inflytande över reservatsbildningen, samt om när ersättningen skulle komma – ifall planerna blir verklighet. I den första delen var det tydligt att Länsstyrelsen bildar reservat oavsett vad markägaren tycker. Men ersättningsfrågan hänger på när Länsstyrelsen får pengar och någon tidsplan finns inte.

- De vet alltså inte när det blir klart och när jag i så fall skulle få ersättning. Det kan ta flera år. Det betyder att jag har en skog som jag till stora delar inte får använda, men kostnaderna för det jag har investerat, de finns ju där ändå. Det kommer bli besvärligt ekonomiskt, säger han.

Han ser också andra problem med reservatet. Han kommer återigen få mark som blir uppdelad och svårbrukad och eftersom fastigheten gränsar till Norge så kan det krävas en utlandsresa för att ta sig mellan skiftena.

Han kan också få problem med Skatteverket eftersom den utrustning han köpt i företaget förutsätter att den används i näringsverksamheten. Om delar av marken inte får brukas så kan hans inventarier ifrågasättas.

Han betonar dock att det inte är ersättningsfrågan som är viktigast. Inte heller att få möjlighet att köpa mark någon annanstans.

- Skogen har ett mycket högt affektionsvärde för mig. Den hänger ihop med gården där vi bor och har gått i arv i många generationer. Mina förfäder har kämpat för att behålla skogen i privat ägo ända sedan lagstiftning runt laga skifte 1827 och de lät sig inte heller ”luras” av skogsbolagen som under slutet av 1800-talet köpte enorma arealer skogsmark i hela landet. Och jag har ju inte byggt upp det här för att sedan bli av med det, säger Peter.

Delar av skogen är mycket gammal och innehåller bland annat den sällsynta arten liten kandelabersvamp. Den har siktats på blott ett fåtal ställen i landet. Han hade gärna tagit en större hänsyn till detta, men inte genom tvång.

- Jag undrar också vilka signaler det här sänder ut? Vem kommer våga låta sin skog bli gammal om det fortsätter så här? På det här sättet straffar man ju de skogsägare som tidigare haft ett ”försiktigt” skogsbruk på sina marker – är det verkligen det man vill, frågar Peter Erlandsson.

Erik Evestam
Äganderättsexpert LRF Västra Sverige