Det säger Olov Fredriksson i Östervallskog när han och sonen Christian visar upp det område som nu är föremål för en reservatsbildning.

För dem är skogen en del i företaget där kombinationen med jord och skog varit familjens levebröd i flera generationer.

- Jag har fått ta över det far och farfar byggt upp och vill lämna över det till nästa generation. Nu vill Länsstyrelsen lägga en död hand över alltihop och det är märkligt eftersom naturvärdena inte är hotade. Tvärtom – de är ju skapade av vårt brukande, säger Olov.

Diskussionen med Länsstyrelsen har hittills inte gett någon förståelse för detta och de tycker myndigheten agerar ologiskt och undrar var helhetsperspektivet finns.

- Bara i det här området står det över 10 000 kubikmeter virke. Vilket är det totala värdet för samhället när det inte får användas? undrar Olov.

Mångmiljonsatsning

Det aktuella området ligger i slutet på en skogsbilväg som är helt nybyggd. Innan var det svårt att ta sig hit och de höga kostnaderna vid röjning och gallring gjorde att markägarna till slut gick samman för att investera i ett nytt vägnät. Totalt 1,1 mil prima skogsbilväg har byggts, varav Fredrikssons är delaktiga i dryga 5 kilometer.

Ett mångmiljonprojekt som tagit många år att förverkliga.

Satsningen noterades även av Länsstyrelsen och 2018 kom de första signalerna om att en reservatsbildning skulle bli aktuell. I januari 2020 kom ett nytt brev till berörda markägare.

- Det var en obehaglig känsla. Vår fastighet har investerat över 200 000 kronor i den här vägen för att bruka skogen på ett normalt sätt och så händer det här … jag har mått väldigt dåligt under den här perioden, säger Olov.

Tredje generationen

Olov Fredriksson är tredje generationen på gården där jord- och skogsbruk har varit familjens levebröd och sysselsättning. När isarna bär kör han virket med häst över sjön. Det har varit ett konstant, men ganska varsamt brukande. Det gör att skogen kan ge intryck av att vara orörd, men det stämmer inte.

- Det är ju inget speciellt med den här skogen egentligen. Den har visserligen bara kalavverkats i mindre områden men i vissa perioder har den ändå brukats hårt. Och jag tycker det är knepigt att när de skriver att jag brukat skogen bra så vill de ändå bilda reservat och lämna den för fri utveckling. Vilka signaler sänder det till skogsbruket?

I företaget finns en plan kring i vilken takt skogen ska skötas och eftersom delar av området har långsam tillväxt så tar det tid innan det blir några stora volymer. När nu sådan skog inte ska få brukas så påverkar det företaget. Ersättningen tror de inte så mycket på.

- Jag tvivlar på att det framräknade värdet kommer bli särskilt högt och det är dessutom svårt att hitta jämförbara fastigheter i området som man i så fall kan köpa.

Det är dock inte pengarna det handlar om – utan det faktum att marken ska skyddas från dem själva. Det tycks saknas förståelse för detta hos myndigheten, menar Olov och berättar om ett möte med en tidigare landshövding som sa att markägarna inte behövde vara oroliga för reservat eftersom de får ersättning.

- Han hade verkligen inte förstått vad det här handlar om. För mig är det känslan som är viktig. Jag har vuxit upp här och det är en livsstil och en helhet med den övriga gården. Då blir man ju väldigt ledsen och arg över att staten vill ta den ifrån mig.

Sonen Christian vill gärna vara en del av den framtida förvaltningen och han gör en liknelse över landshövdingens resonemang:

- Tänk om jag skulle gå hem till honom och ta hans familjealbum och ersätta med värdet på returpappret? Hur skulle han reagera då?

Erik Evestam
Äganderättsexpert LRF Västra Sverige, erik.evestam@lrf.se