Enligt LRF rapport “Matkronan” lägger vi som konsumenter låg procent av hushållets inkomst på mat. Samtidigt är priserna för många av varorna i butikerna samma eller lägre än för 20 år sedan. Ett bra exempel på detta är mjölk och potatis där bönderna får ungefär samma pris som på mitten av 90-talet, men marginalerna har minskat. Dessutom har priset på färdiga produkter ökat och är en populär vara i butikerna, men tyvärr får bonden lika lite betalt.

Inte nog med det lockar butikerna med utländska varor och låga priser och gör klyftan mellan det svenska och utländska produkterna ännu större.  Vad kommer det sig att vi gladeligen betalar höga priser för de industriellt framtagna varorna, men tycker det är dyrt med de svenska råvarorna i sin rena form. Har vi helt tappat kunskapen om vikten med den svenska maten eller går livet för fort för att hinna bry sig om det?

Personligen tror jag det är en kombinerad anledning där utbildningen i skolan kommit längre från landsbygdens verklighet, men också påverkad av att livet ska gå fortare så man tar den lätta vägen till näringen. Men det viktigaste frågan är vad vi ska göra åt saken? Vems ansvar är det att gemene man får informationen, är det bara upp till skolan? Har vi inget eget ansvar? 

Jonna Didriksson
Ordförande för LRF Ungdomen Värmlandjonnadidriksson@gmail.com