Jag hör det lite överallt, små projekt för att återskapa det som tidigare generationer eller nuvarande förstört. Små projekt med en väldigt god intention men de blir så avgränsade att helheten missas och resultat är inte livskraftigt efter projektets avslutning.

På en offentlig badstrand vill man gynna pollinatörer, maskiner används för att skrapa bort gräset och få fram sandytor och på dessa planteras 1500 små pluggväxter som ska vara mat till vilda pollinatörer.

Tyvärr har man ännu inte fått upp några skyltar och de sköra små nyplanterade växterna verkar inte fått vara ifred. Många ligger uppskrapade och tyvärr ser det ut som ett dystert öde för många av dem.

Tar jag ett varv runt mitt eget hus har vi en yta, den är inte vacker eftersom vi har vedupplag här när vi flisar för uppvärmning till bostadshuset. Vår och höst är hela kullen perforerad av hålor till olika sandbin som har små byggprojekt på gång. Det är spännande att följa och just de veckorna kan vi ju faktiskt låta bli att flisa.

Det bästa av allt är att det är gratis! Inte en enda krona har det kostat vare sig oss eller skattebetalarna för att skapa en perfekt boplats till flera 100 vilda pollinatörer!

Vi måste börja lyfta blicken och se helheter, visst ska vi återställa och gynna växter och djur som har det svårt i vårt landskap, både på landsbygden och i stadsmiljön. Men ska vi göra det till vilken prislapp som helst?

Kajsa Edbom
Verksamhetsutvecklare