Idag har vi fem klövviltsarter och rikliga storfågelpopulationer. Vi har nya rovfågelarter, örn och berguv häckar. Vi har haft en häpnadsväckande utveckling av mångfald och numerär av arter i faunan som borde rendera jord- och skogsbruket en förtjänstmedalj från miljöorganisationer och myndigheter.

Medaljer har dock en baksida och det är kostnaderna för skador som näringen och på sikt samhället måste bära av alltför stora viltstammar. Det är ett välkänt LRF-krav att jaktlagstiftningen behöver gå från behov att skydda till att begränsa obalanserade viltstammar. Men också förvaltningsformerna behöver prövas. Älg- och kronhjortsförvaltning har nu snart tio år på nacken och behöver utvärderas. Blev det som lagstiftaren tänkte en gång?

Erfarenheterna från Västra Götaland visar att rådande myndighetsutövning på området kan sätta de bästa intentioner ur spel. Med ledning av den erfarenheten kan man som tamdjurshållare bäva inför nästa språng i artutvecklingen efter hjortvilt och vildsvin, utbredning av varg i regionen. Det kanske är planenligt i myndighetsvärlden, men är det så politiken tänkt balansera klövviltstammarna?

Hans Gradén
Styrelseledamot LRF Västra Götaland, hans.graden@lrf.se