Bosse Hagström, kommungruppsordförande LRF Gullspång, har i dialog med kommunen medverkat till att kommunens svar till länsstyrelsen om vildsvinsförvaltning ser ut så här:

Gullspångs kommun har givits tillfälle att yttra sig över utsänt Utkast på reviderad förvaltningsplan för vildsvin i Västra Götalands län.

Som Länsstyrelsen själva anger redan i remissen är svarstiden kort. Det påverkar arbetet med vårt yttrande som med nödvändighet blir översiktligt och endast beaktar huvuddragen i det framlagda utkastet.

Vi vill inledningsvis uppmärksamma att det framlagda utkastet delvis, men inte fullt ut beaktar och omnämner vilket stort reellt hot mot landsbygdens utveckling som vildsvinen utgör i en kommun som vår, där jordbruket dels är viktigt för sin egen skull, dels är viktigt för att det utgör bas för mycket annan av den aktivitet vi har utanför våra tätorter. Detta i kombination med ett jordbruk som vilar tungt på framförallt vallodling som är särskilt känslig för vildsvinsskador kan faktiskt denna enda viltart på allvar i grunden ändra landsbygdens förutsättningar i kommunen.

Vi noterar att utkastet tar sin utgångspunkt i en ambition om adaptiv förvaltning av vildsvinen. Det har hänt mycket sedan riksdagen på 80-talet beslöt att förse oss med en vildsvinspopulation. Det är dags för oss alla att vara ärliga nu, inte minst emot oss själva. Det mål som sätts i den framlagda handlingsplanen är kraftigt överambitiöst. Vildsvinen kommer aldrig att behöva vara föremål adaptiv förvaltning, det som kommer behövas under överskådlig tid är accelererande avskjutning.

Gullspångs kommun är eniga med författarna om att en väg till ökad avskjutning är ökad samverkan. Detta är dock inte liktydigt med att vi bör öka organisationen kring jakten efter vildsvin. Vi ställer oss därför direkt avvisande till de ambitioner som uttrycks i utkastet till förvaltningsplan om inrättandet av särskilda vildsvinsskötselområden.

Därutöver saknar vi eftertryck i förvaltningsplanen rörande två punkter som vi anser har verklig betydelse för vildsvinspopulationens utveckling.

Det ena är att planen behöver mer utvecklade resonemang om hur Länsstyrelsen avser att tillämpa de nya reglerna i jaktförordningen som ger länsstyrelserna möjlighet att förbjuda eller ställa upp villkor för utfodring av vilt. Vi förutsätter att Länsstyrelsen, utifrån den problemanalys som görs bland annat i utkastet till förvaltningsplan, har ambitioner att offensivt använda detta nya regelverk och det bör komma till tydligare uttryck i den förvaltningsplan som sedermera ska antas.

Det andra som behöver förstärkas är beskrivningen av hur angeläget det är att få till en normförflyttning rörande avskjutningen av vuxna hondjur. I dagsläget har man i många bygder förvaltningsambitioner för vildsvin som i princip inte innehåller någon beaktansvärd avskjutning alls av suggor. Följden blir en förvaltningsregim som inte ens har teoretiska möjligheter att lyckas för vilken viltart det än vore och det är alldeles särskilt hopplöst ifråga om vildsvin. Den förvaltningsplan som sedermera ska antas måste därför ge hög prioritet åt att förändra den rådande normen om återhållsamhet i avskjutningen av vildsvinssuggor.