Man kommer ihåg när en ser dragskopa, slunga å kilespaen i redskapsförrådet och tänker på hur förfäderna verkligen i sitt anletes svett dränerade åkrarna. De visste verkligen att utan en väl fungerande vattenavledning är svälten nära.

1968 blev vi arrendatorer med 3 tunnland under vatten till långt in i maj samt nolera (potatis) satta första dagarna i juli. Som 15-åring fick en hjälpa till att hantera tegelrör å grusa samt jola (jorden) på. 2011 fick vi ca 130 mm i augusti, då beslutade vi att nu var det verkligen dags att ta tag i det mest elementära att täckdika. 5 till 10 ha per år har det blivit.

Känslan att komma ut tidigt, på ett väl upptorkat fält utan fastkörning med ökad skördepotential samt djupare rotsystem, är fantastisk. Det står mycket bättre emot torkan också. Med större och packande tröskor och gödseltunnor behöver systemen bli tätare. Som potatisodlare går det endast att chansa på mindre arealer. Marken måste vara i tipptopp.

Året har åter visat att brister finns. Med kommande höga insatskostnader blir det än viktigare. Säkrare och stabilare skördar, räknar hem kostnaderna. 15 ha ligger i träda å väntar på att åtgärdas till sommaren med kalkfilter för att öka i genomsläppligheten.

Det sista som aktiv bonde som jag gör blir nog att dränera samt göra våtmarker.

Rune Karlsson, bonde på Varaslätten

I övrigt skall Berberis Vulgaris utrotas.