Parets ägor ligger i Viskadalen där järnvägen och riksväg 41 slingrar sig fram genom dalgången.

– Många av våra ägor bryts av när järnvägen går mitt i skiftena och ombyggnaden har drabbat vår verksamhet hårt, då Trafikverket ska plocka bort ett antal järnvägsövergångar, säger Niclas.

Niclas och Christine har suttit tillsammans med andra berörda markägare och Trafikverket för att komma fram till lösningar, men än har de inte lyckats.

På gården brukar paret cirka 130 hektar åker för spannmålsproduktion, framför allt maltkorn. Nu kan de inte längre fortsätta att bruka ett skifte på 3,5 hektar på samma sätt som tidigare.

– Just det skiftet ligger omgärdat av betesmarker, vilket innebär att vi i så fall behöver passera genom betena för att kunna odla och skörda. Vi har haft ett antal möten med Trafikverket där vi har velat ha bra grindar eller färistrar så att vi kan ta oss igenom, men där har vi inte kommit fram till någon lösning – eller rättare sagt, de har inte mött oss markägare på en enda punkt, säger Niclas.

Järnvägen berör totalt 55 hektar av parets marker, vilket ställer till det ordentligt.

– Dels måste vi köra ut på riksväg 41 för att kunna ta oss till skiften och det har gjort att jag inte kommer att kunna ta emot praktikanter i framtiden. Tidigare har jag kunnat hjälpa dem över järnvägen, men nu blir det betydligt mer komplicerat när de måste ut på Riksväg 41 som är smal och hårt trafikerad.

Ersättningen som paret får i kompensation för extrakörningen till och från sina marker är ett hån, enligt Niclas.

– Deras ersättning är löjligt låg. Den beräknas av jordbruksnormen, vilket för en traktor och kärra innebär en ersättning på cirka 670 kronor per timma – skulle jag köpa in den tjänsten så får jag betala mellan 1 000–2 000 kronor per timma. Att utgå från en norm som är 40 år gammal är inte gångbart, vi måste ha ersättning för de kostnader som vi faktiskt har, säger Niclas.

Niclas och Christina är helt på det klara med att säkerheten är viktig och att det naturligtvis inte är bra med plankorsningar vid järnvägen – men de är bekymrade över de förändringar det innebär.

– Självklart ska vi ha en bra säkerhet, men kompensationen som ges är alldeles för låg. Det här får ju konsekvenser, och vi tycker att Trafikverket borde vara mer tillmötesgående. Men vi fick höra att de inte ägnar sig åt kompensationsåtgärder, säger Niclas.

Paret tycker att LRF ska jobba hårdare för att jordbruksnormen ses över och att Trafikverket måste ta hänsyn till livsmedelsproduktionen när de planerar ändringar som berör markägare.

Clara Hyltbäck

 

”En föråldrad reform som måste omarbetas ordentligt”

❖ Jordbruksnormen är föråldrad och borde reformeras. Det menar Fredrik Andersson från Riksförbundsstyrelsen.

– Jordbruksnormen är en av de normer som våra medlemmar möts av vid intrång. Normen ingår i ett system som grundar sig i 1970-1980-talets forskning. Timersättningen är löjligt låg, men i stället räknar man fler timmar. Det är viktigt att det system som väljs får acceptans hos motparten.

– Men helt klart behöver jordbruksnormen omarbetas ordentligt.

 

Sammanställning, kostnader per år

  • Extra körväg efter nya järnvägen, cirka 1 km med naturlig gödsel, fast och flytande till 20 ha

            15 000 kr

  • Maskinflytt grävmaskin på lastbil 6 st/år

            6 000 kr

  • Fördyring på grund av dessa flyttar (ineffektivt tidsutnyttjande av personal och maskin)

            4 000 kr

  • Tröskflytt med bordet avkopplat, 13 st a 1 timme av- och påkoppling 2 000kr/tim

            26 000 kr

  • Omväg brukning, 26 st/20 ha, 1km enkel väg 55, 10 min = 550 min = 9,1 tim a 1 000 kr/tim

           9 100 kr

Totalt: 60 100 kr

SAMMANSTÄLLNING: NICLAS MAGNUSSON