Bondens marknadsposition börjar med hur vi tänker

Kristina Jacobsson
Kristina Jacobsson, ledamot i LRF Västra Götaland.

KRÖNIKA: Vad får oss att tänka nytt, även när vi tror att vi redan vet bäst? I sin krönika tar Kristina Jacobsson, ledamot i LRF Västra Götaland avstamp i sommarens ljudbokslyssnande och landar i en reflektion om hjärnans genvägar, bondens marknadsposition och modet att ifrågasätta invanda sanningar.

I sommar har jag, liksom säkert många andra, ägnat mig åt diverse underhållsarbete: tvättat, städat, målat och rensat ogräs. Räddningen har varit att lyssna på ljudbok. Med en bra bok i öronen kan nästan vilket monotont evighetsarbete som helst bli något att längta efter.

När hjärnan vill ha rätt

Den senaste i raden av böcker är Anders Hansens Hjärnans akilleshälar. Där försöker han beskriva för oss vanliga människor hur vår hjärna fungerar. Och någonstans där börjar jag fundera på vad detta egentligen har med LRF och jordbruk att göra.

Jo, som förtroendevald vill man ju gärna vara med och skapa förändring. Förflytta positionerna framåt, åt det håll man själv tror är rätt väg. Samtidigt slås jag av hur svårt det är att få någon att ändra åsikt. Vi vill egentligen helst bara få bekräftat det vi redan tycker oss veta.

Anders Hansen beskriver hur detta faktiskt är en del av vår hjärnas konstruktion. Vår uråldriga hjärna är inte i första hand byggd för att söka sanningen. Den är byggd för att överleva. Att tillhöra en grupp, ett vi, har varit så viktigt för vår överlevnad att vi ibland kan sätta logiken helt åt sidan.

Som exempel nämner Hansen människor som på fullt allvar tror att jorden är platt och med bestämdhet hävdar att världshaven skulle rinna ut i rymden om så inte vore fallet.

Räcker bondförnuft för att förändra?

Så vilka verktyg ska vi då använda för att förändra världen? Klok logik och sunt bondförnuft? Nej. Min erfarenhet säger mig att det fungerar förvånansvärt dåligt. Humor då? Inte heller det verkar alltid gå fram på önskat sätt.

Hur ska vi då skilja på vad som är bra och dåligt, vad som leder oss framåt och vad som leder oss bakåt?

När större skörd inte ger starkare position

Ta till exempel vår strävan efter att producera en kollektivt stor skörd. Leder det verkligen till något bra för oss som producerar, om resultatet blir att marknaden snabbt vänjer sig vid större volymer? Förra året fick kollektivet en bra skörd. Blev priserna bättre?

Och om vi ser till en längre tidsperiod, där avkastningen per djur och per hektar har ökat: har då vår vinstmarginal ökat i samma takt? Eller har nästa steg i näringskedjan sagt:

”Bra jobbat! Nu kan vi sänka priserna lite till.”

En annan sak som fascinerar mig är vår tro på diverse quick fixes, trots att vi egentligen vet att de inte löser grundproblemet. Varför inte i stället kavla upp ärmarna och förändra de system som vi vet fungerar dåligt? Göra om. Göra mer rätt.

Vi saknar inte kunskap. Jag tror snarare att vi saknar vilja och beslutsamhet att göra det svåra på riktigt.

Bondens marknadsposition i en enda bild

Det hela får mig osökt att tänka på det berömda citatet som brukar tillskrivas John F. Kennedy:

”The farmer is the only man in our economy who buys everything at retail, sells everything at wholesale, and pays the freight both ways.”

Bonden köper alltså sina insatsvaror till detaljhandelspris, säljer sina produkter till partipris och får dessutom betala frakten åt båda hållen. Det är en ganska träffande bild av bondens utsatta position på marknaden.

Men varför arbetar vi då så hårt med att producera stora mängder mat för att sedan sälja den billigt? Och varför springer så många åt samma håll, utan att stanna upp och fråga sig:
Vill jag stå här med mössan i hand och ta emot det som blir över när alla andra fått sitt?

Förändringen börjar med vår egen fråga

Kanske är det där förändringen måste börja. Inte hos alla andra, utan hos oss själva.

Jag tror att bara du själv kan ändra på dig och ditt sätt att tänka. Så tänk efter. Våga ifrågasätta. Våga ställa frågan: Vem vill jag vara? Vad står jag för?

Är det här verkligen logik, eller är det min hjärnas akilleshäl?

Om du försöker få någon annan att tänka annorlunda och det inte fungerar, kanske du till sist får prova Nalle Puhs klokskap:

”Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

Det kanske trots allt är den klokaste strategin av alla.


Kristina Jacobsson
Ledamot i LRF Västra Götaland

Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk

LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.