När stormen Dave kom till vår gård

Sitter i bilen på väg ner till Halmstad helgen efter påsk. Vi åker förbi Gislaved och sedan ser vi förödelsen efter stormen Dave som drog in påskdagen över södra Sverige. Det ligger träd med rötter överallt, som ett plockepinn, ni vet spelet som man ska ta en pinne utan att några andra pinnar rör sig. Då går tankarna tillbaka till oss på vår gård när Dave kom och hälsade på veckan innan, under påskhelgen.

Stormen når gården

Sonen Hugo kommer in och säger att studsmattan som vi har på gården till barnbarnen har flugit upp mot boningshuset och förstört takrännan. Jag går ut och ser att studsmattan har gått isär på flera ställen och takrännan är väldigt tilltygad. Vi har ett stort fönster precis under takrännan som klarade sig. Tänk om studsmattan hade flugit in i den stora rutan. Det blåser så fruktansvärt så vi sätter ett spett i mattan efter att vi vänt den upp och ner. Nu så, nu kan inget mer hända. Vi går in och gör lite god mat, det är ju ändå påskdagen.

När något inte stämmer

När vi ätit och är nöjda så tar jag en tur med hundarna som jag brukar och funderar på om jag ska titta till kycklingarna nu eller senare som jag vanligtvis brukar göra. Nej, jag går in till dem nu så kan vi ta kvällen sedan, tänker jag. Jag gör som jag brukar göra på kvällsturen, att jag kliver över alla hygiengränserna efter alla konstens regler och öppnar dörren lite försiktigt till avdelning 1.
 
Jag tycker kycklingarna är lite oroliga och lite väl högljudda. Men har man cirka 47 000 kycklingar i en avdelning så ska det ”kacklas” lite. Jag tycker ändå att det är något som inte stämmer. Jag tittar längre ner i avdelningen, bort mot andra kortväggen mitt emot där jag står, som är 150 meter bort. Där har vi en stor port och när jag tittar så ser det inte ut som det brukar. Men jag stänger dörren och tittar in till kycklingarna i den andra avdelningen som är identisk fast spegelvänd, så då kan jag jämföra hur den porten ser ut.
 
Nej, nu är det något, tänker jag och går tillbaka till avdelning 1 och öppnar dörren igen. Det är lite svårt att se för porten är mörk mot våra vita väggar och längden dit bort tar bort en del av synen. Men kära nån, tänker jag, står porten öppen? Nej, i min värld är detta omöjligt, men jag byter om, tvättar händerna och desinfekterar mig som jag alltid gör innan jag går in till kycklingarna. Jag går sakta bortåt andra änden och ser till min förskräckelse att porten står öppen.
 
Vilken syn det blev. Inte en enda kyckling finns på golvet vid nedre tredjedelen av stallet och det drar ganska så kraftigt. Jag ringer till maken som kommer in till avdelningen och efter alla konstens regler så fixar vi till porten, som hade gått sönder i stormen, så att den blir stängd och låst.

Tankarna efteråt

Så här i efterhand brukar jag tänka på vilken tur det var att jag gick till kycklingarna lite tidigare än jag brukar på kvällsrundan, eftersom det var skymningsljuset ute som jag såg när jag stod i dörröppningen och tyckte att det verkade konstigt. Hade det varit mörkt ute då hade jag inte sett att porten var öppen, eftersom porten också är mörk. Då hade jag inte upptäckt detta förrän morgonen därpå när jag skulle göra mitt morgonpass inne hos dem. Vad hade kunnat hända under denna natt med alla rävar som bor runt omkring oss? Vad hade mött mig på morgonen? Ja, många tankar far genom huvudet.

Från oro till fotboll

Tur att det går bra, tänker jag när jag fortsätter att titta ut på denna förödelse längs med Nissastigen. Men nu går tankarna till Degerfors IF:s bortamatch mot Halmstad på Örjansvall i allsvenskan i fotboll, som vi ska titta på. Och förresten, Degerfors vann matchen.


Anette Henningsson
Ledamot i LRF Värmland