Borta är bra, men Västerbotten är bäst

När livet plötsligt tar en ny riktning, kan det leda till oväntade insikter. I denna krönika berättar Unni Hägglund, ordförande för LRF Ungdomen Västerbotten och ledamot i LRF Västerbottens regionstyrelse, om hur kärleken till en mjölkbonde förändrade hennes framtidsplaner och hur en resa till Nederländerna väckte en djupare tacksamhet för det hon har hemma.

När livet är som mest rörigt, när man minst anar det, då händer det. Jag trodde att jag visste var jag var på väg, att jag redan stakat ut min framtid. I stället blev jag kär i en mjölkbonde. Att flytta tolv mil för att bli sambo är kanske inte så dramatiskt, särskilt inte för en norrlänning. Men det blir desto mer perspektivgivande när man tänker på att han flyttat tvåhundra mil för att förverkliga sin dröm om att köpa en egen gård.

En resa som gav insikter, hemlängtan och tacksamhet

Under sommaren reste vi till norra Nederländerna för att besöka hans föräldragård. Det var fantastiskt att se huset han vuxit upp i, ladugården där korna blivit mjölkade vägg i vägg med bostaden, och att få åka med i den lilla Fendten han körde som barn. Men mitt i idyllen väcktes en stark känsla av tacksamhet över det vi har hemma. 

Nederländerna har en yta jämförbar med Västerbottens, men en befolkning på 18 miljoner och 1,5 miljoner mjölkkor. Det är tufft att vara folkskygg där. Var du än bor kan du se till grannen. Vi träffade flera unga, duktiga mjölkproducenter som jobbar hårt och investerar för framtiden. Trots detta verkar regelbördan vara snårig och tung, markpriserna horribla, och regeringen verkar aktivt vilja nedmontera en stor del av animalieproduktionen.  Det är ett tydligt exempel på hur politiska beslut kan påverka hela näringar och människors livsval.

Hemma slipper vi ransonera med kvadratmeterna 

Vi kom hem igen, och hem är numera någon annanstans för mig. Men oavsett om jag bor i Gräsmyr eller Degerfors så slipper jag se vad grannen gör hela tiden, och grannen slipper se mig. Jag njuter av att gå ut på betet och behöva leta efter kvigorna. Hagen är så pass stor att det är svårt att se dem på håll. Vi är inte inrutade av andra gårdar och har lyxen att inte behöva ransonera kvadratmeterna.

Jag känner sådan tacksamhet över att bo i ett land där regeringen beslutat att öka livsmedelsproduktionen. Jordbruksverket har fått i uppdrag att undersöka hur produktionen kan stärkas i norr. Västerbotten har enorm potential – men det krävs att politiken omsätts i konkreta åtgärder. Vi behöver stöd för att unga ska våga ta över gårdar, investera och satsa på framtiden. Jag hoppas att ni andra inom branschen delar min framtidstro och jag hoppas att ni är lika lyckliga över att vara i de gröna näringarna. För oss finns det bara en väg och det är framåt.

Unni Hägglund, ordförande LRF Ungdomen Västerbotten.