En framtidsbransch som står redo för nästa generation

I denna krönika delar Moa Pettersson, ordförande för LRF Ungdomen Norrbotten, med sig av sin egen resa in i branschen. Hon lyfter både möjligheterna och de hinder som unga möter idag, och uppmanar politiker, myndigheter och lantbrukare att öppna dörrarna för nästa generation.

En sensommarkväll låg ett varmt släpljus över byn. Jag cyklade nerför backen mot naturbruksgymnasiet jag snart skulle börja studera vid. Hästinriktningen var självklar, tills jag passerade hagarna med kor. Något inom mig skiftade och allt blev väldigt tydligt. Jag ska läsa lantbruk.

Sedan den kvällen har ladugården blivit mitt andra hem. Jag kommer från en familj utan koppling till jordbruket, och deras frågor var många. ”Finns det verkligen jobb för dig efter studenten?” Idag får jag inte några sådana frågor längre. De har sett att det går att ta sig in i branschen utan erfarenhet, bara intresset finns.

Jag har ofta tänkt tillbaka på de frågor jag fick när jag valde mitt yrke. Frågorna avslöjade ett synsätt på lantbruksbranschen som inte längre stämmer – men som riskerar att bli verklighet igen om ingen gör något åt saken.

Lantbruket behöver nya röster

Det är inte erfarenhet som kommer att utveckla branschen, det behövs också nya perspektiv. Unga med idéer, engagemang och nytt driv. Lantbruket i norr behöver en föryngring. Vi måste visa att det är en framtidsbransch, inte en kvarleva från förr.

Visste du att var tredje lantbrukare i Sverige redan har passerat pensionsåldern? I stället för att lämna över gården till nästa generation väljer många att lägga ner – och det påverkar hela framtiden för det gröna näringslivet. För att lantbruket ska leva vidare behöver vi fler unga som vill och som får chansen att ta över, utveckla och sätta sin egen prägel på branschen.

Många vill men få kan

Rapporten ”Många vill, men få kan” från LRF Ungdomen visar att intresset för lantbruk idag är stort bland unga. Men vägen in är snårig. Regelkrångel, svårigheter att få banklån och en föråldrad lantbrukarkår som sällan släpper ifrån sig gårdar gör också att många aldrig får chansen. Det är dags att myndigheter och politiker agerar. Vi behöver färre hinder och fler möjligheter. Unga måste få köpa loss befintliga jordbruk, och stödet för nyetablering måste bli starkare.

Framtiden börjar nu

Behovet av mat kommer alltid att finnas. Men hur ser processen ut innan måltiden når bordet? Om fler unga blir som jag var innan den där sensommarkvällen. Ovetandes om vilka möjligheter som finns så riskerar vi att stå utan nästa generation lantbrukare.
 
Moa Pettersson, ordförande LRF Ungdomen Norrbotten