En tappad infrastruktur är svår att få tillbaka

Med 100 mjölkgårdar i länet så är vi sårbara. Det måste finnas lönsamhet för mejerierna att hämta mjölken. Tappar vi väl bort en infrastruktur är det svårt att få tillbaka den, det skriver Marita Ljung, Landshövding i Jämtlands län. Här kan du läsa hela hennes krönika.

På min uppväxtgård så var vi till stor del självförsörjande. Släktingar och grannar kom och köpte mammas ägg vilket var lika med hennes hushållskassa. Till hösten slaktades en tjur och till julen en gris. Jakten gav lite viltkött som variation till söndagssteken. Gårdarna har sedan dess blivit allt större, trädesbidrag och mjölkpension var ledord på 90-talet. Sakta har vi gjort oss alltmer importberoende.

Invasionen av Ukraina har ställt allt på sin spets. Hur länge klarar vi vår livsmedelsförsörjning om importen stängs av? När energi, foder- och gödselpriser ökade blev jag mycket oroad. Med 100 mjölkgårdar i länet så är vi sårbara. Det måste finnas lönsamhet för mejerierna att hämta mjölken. Tappar vi väl bort en infrastruktur är det svårt att få tillbaka den.

Vi måste på allvar bygga upp och reparera vår livsmedelsproduktion. Landsbygden är central för detta. Krisstödet som beslutades under våren är nödvändigt för att man ska ha råd att handla foder, gödsel, diesel och utsäde för att få en skörd även sommaren 2023.

Efterfråga svenska produkter i mataffären och gärna råvaror som går att odla och äta direkt. Vi behöver äta efter säsong. Butikerna måste anpassa sina processer för att kunna ta emot varor från lokala producenter.

Alla behöver ha en krisberedskapslåda hemma för att klara sig en vecka. Den veckan som kommun och stat behöver för att se till att lösa en akut kris med livsmedel, transporter och el om det blir långvarigt. Det personliga ansvaret kommer vara enormt viktigt för att vi kollektivt ska vara motståndskraftiga.