Förvaltning av klövvilt, ett år senare

Under året har vi sett hur viltskadorna fortsatt att öka på många håll. För många lantbrukare är det inte längre en fråga om enstaka betesskador, utan om återkommande problem som påverkar både ekonomi och framtidstro. Samtidigt har viltolyckorna fortsatt att vara ett bekymmer, särskilt i områden där klövviltsstammarna är täta.

En annan tydlig förändring är att vildsvinsfrågan hamnat ännu högre upp på dagordningen. LRF har tryckt på behovet av en kraftigt minskad stam och modernare regler för att göra förvaltningen mer effektiv. Det handlar inte om att jaga för jagandets skull – utan om att minska skadorna och ta ansvar för både produktion och samhällssäkerhet.

Vi har också fått nya besked från nationellt håll. Jaktlagstiftningsutredningen har presenterat förslag som väckt många diskussioner. Det är positivt att frågan om viltskador och förvaltning tas på allvar, men jag upplever att vi fortfarande har en bit kvar innan regelverken fullt ut speglar verkligheten ute på gårdarna.
Älgförvaltningen är fortsatt komplex. På vissa håll talas det om en svag älgstam och en försiktighet i avskjutningen, samtidigt som andra klövviltsarter ökar kraftigt och förändrar hela balansen i fodertillgång och betestryck. Det går inte längre att tänka i stuprör – flerartsförvaltning är inte ett val, det är en nödvändighet.
Det jag tar med mig från året som gått är att markägarnas ansvar blivit ännu tydligare. Vi kan inte lämna över allt till andra. Vi måste våga vara tydliga med våra mål och krav, och vi måste samarbeta mer – både med grannar och med jaktlag.

Samtidigt ser jag många goda exempel där dialogen fungerar. När vi utgår från fakta – inventeringar, viltskadeuppföljning, slaktvikter och olycksstatistik – då blir det lättare att hitta en gemensam väg framåt, även när åsikterna går isär.

Vi kommer aldrig att få ett system utan osäkerhet. Det är vilda djur vi arbetar med. Men vi kan bli bättre på att använda de verktyg vi har och fatta beslut som håller över tid.
Förvaltningen av klövvilt handlar i grunden om balans – mellan viltstammar och betesresurser, mellan jakt och produktion, mellan olika intressen på landsbygden. Det är svårt, ja. Men det är också helt avgörande för framtiden.

Arbetet fortsätter – och behovet av samverkan har aldrig varit större.

// Conny Jakobsson
Ledamot i LRF Sydosts styrelse och ansvarig för viltfrågor