"Vildsvinsfrågan handlar inte om att ställa lantbrukare mot jägare"

När vildsvinen förstör en åker riktas ofta blickarna mot lantbrukaren. Varför har grödan inte skyddats? Varför jagas det inte mer? Varför görs inget åt problemen? Men verkligheten är betydligt mer komplicerad, särskilt för den som brukar stora arealer arrenderad mark.

En lantbrukare kan odla marken utan att ha jakträtten. Det innebär att samma person som får bära den ekonomiska förlusten efter en vildsvinsskada inte alltid har möjlighet att påverka viltstammen. Jakträtten kan tillhöra markägaren eller vara upplåten till ett jaktlag, medan lantbrukaren står kvar med förstörda grödor, extra arbete och minskade intäkter.Lantbrukaren får ofta höra att man tar för mycket betalt för marken och sedan gnäller man på att inte det jagas men när man inte råder över jakträtten så är detta många gånger väldigt frustrerande.

Skadorna drabbar den som brukar marken

Vildsvin kan på kort tid orsaka stora skador i spannmål, vall, majs och andra grödor. De kan också böka sönder betesmarker och göra marken svårare eller farligare att köra på. För lantbrukaren handlar det inte bara om det som syns ovan jord. Skadorna leder till sämre skörd, högre maskinkostnader och merarbete med att jämna till och återställa marken.

På arrenderad mark blir ansvarsfördelningen ofta otydlig. Lantbrukaren förväntas producera livsmedel och sköta marken, men saknar ibland kontroll över jakten. Det är orimligt att kräva resultat av någon som inte har tillgång till de viktigaste verktygen.

Samarbete fungerar bara när alla tar ansvar

För att minska skadorna krävs samarbete mellan lantbrukare, markägare, jaktlag och angränsande fastigheter. Det räcker inte att jaga på en enskild åker när vildsvinen rör sig över stora områden och snabbt söker sig till platser där jakttrycket är lägre.

Dags för tydligare ansvar

Vi behöver en mer rättvis syn på vildsvinsskador. När jordbruksmark arrenderas måste markägare, jakträttshavare och lantbrukare i förväg komma överens om hur skador ska förebyggas och hanteras. Den som kontrollerar jakträtten måste också ta ett konkret ansvar när viltet orsakar återkommande problem.

Vildsvinsfrågan handlar inte om att ställa lantbrukare mot jägare. Den handlar om att skapa fungerande samarbete och rimliga villkor för svensk livsmedelsproduktion. Lantbrukaren kan inte hållas ensam ansvarig för en situation som han eller hon inte ensam råder över.

Vildsvinen känner inga fastighetsgränser. Därför måste även ansvaret sträcka sig över dem.

Henrik Nyqvist, vice ordförande LRF Jönköping