Guld för kvalitet – med nästa generation redo

Hos Tomas Andersson i värmländska Väse, finns framtidstro. Han byggde själv nytt och moderniserade för att kunna jobba vidare. 

– Klart att det är roligt att få guldmedaljen, men det är inte därför som jag har jobbat för högsta mjölkkvalitet. Den ger bättre betalt och det behövs för lönsamheten. Jag har lagt mycket tid och energi på korna och jag är glad att jag har lyckats under så många år, säger Tomas Andersson.

Fjärde generationen på gården

Han blev tidigt intresserad av arbetet på föräldragården och hjälpte till redan som ung. 1994 tog han över gården och blev fjärde generationens mjölkbonde. I dag har han ett 70-tal kor som han sköter med hjälp av en deltidsanställd och barnen som jobbar hemma i perioder. Beslutet att bli mjölkbonde har han aldrig ångrat.

– Jag trivs med helheten. Man arbetar med växtodling, maskiner, teknik och djur. När jag var yngre var det främst traktorer och odling som lockade, men med åren har korna blivit alltmer intressanta. De är både krävande och roliga djur att jobba med och de har sina personligheter. Alltid har man några favoriter i ladugården.

En av dem som står högt i kurs är 778 Fröken. Hon har både ett gott lynne och mjölkar rejält. I sina mest produktiva perioder har hon tangerat 60 kilo per dag, vilket är långt över snittet. Inte minst med tanke på att gården är ekologisk, då brukar korna mjölka något mindre.

– Hon är en väldigt trevlig ko, men en aning bestämd. Det har hon varit ända sedan hon var kalv. Det blir speciellt med kor, att man får följa dem och se hur de utvecklas. Och med en sådan ko blir det extra roligt, säger han.

Tekniken som vändpunkt

Under åren har han utvecklat företaget, moderniserat och byggt ut, från ett 20-tal till dagens 70 kor som går i en modern lösdriftsladugård med robotmjölkning.

– Robotbygget 2017 är den största milstolpen i min ko-karriär. Jag funderade länge innan jag byggde nytt, men jag visste att annars blir det ingen fortsättning för min del. Och nu har det bara blivit ännu roligare att ha kor. Det är mindre tungt och tidsbundet och all data från roboten ger mig en bättre överblick. Det är också lättare att få utlopp för djurintresset när man inte är så sliten i kroppen.

Satsning på ekologiskt

En annan satsning han gjort är att gå över till ekologisk drift. Det gjorde han på tidigt 2010-tal som ett sätt att få upp lönsamheten.

– Som mjölkbonde är det inte jättestor skillnad att producera ekologiskt och konventionellt om man har rätt förutsättningar på gården. Men nu skippar jag exempelvis växtskyddsmedel helt i stället för att använda dem sällan. Jag tycker att det är trevligt att producera mjölk på detta sätt och nätverket av eko-bönder är också ett trevligt gäng. För mig funkar det bra.

Ett yrke med mening

Jobbet är inte bara intressant, påpekar Tomas Andersson. Det är viktigt också.

– Kan man göra något som är så mycket mer meningsfullt än att producera mat? Särskilt med tanke på världsläget behöver vi en produktion i landet. Vi kan inte bara räkna med att importera allt vi ska äta.

Just mjölkgårdar kommer med många mervärden, förklarar han. Marker som är svåra att använda till annat kan man med hjälp av korna ha glädje av.

– Djuren äter i huvudsak gräs som kan växa överallt och som vi inte kan göra något av. Men tack vare korna blir det till en näringsrik produkt och sedan till mängder av livsmedel. På köpet håller djuren landskapet öppet och det ser både trevligt ut och är viktigt för den biologiska mångfalden. Dessutom ger mjölkgården underlag till köttbranschen, så det finns en sådan helhet i det man gör.

Framtiden finns på gården

Vissa kröner sitt yrkesliv med Guldmedaljen, men Tomas Andersson som är 60 har inga planer på att sluta. Han sporras av att alla tre barnen intresserat sig för gården. 

– Deras intresse gör jobbet roligare och en dag kanske någon vill ta över. Jag själv fortsätter gärna så länge det fungerar och där har tekniken i ladugården gjort en enorm skillnad. Under min tid har det varit en enorm utveckling i branschen och den nya tekniken bidrar säkert till att fler yngre lockas till yrket. Här i Värmland ser vi att man börjar med mjölkproduktion på gårdar där det inte funnits kor tidigare. Och att producera mat borde vara en framtidsbransch.