LRF om Hyttstendomen – ett allvarligt bakslag för skogsägare

Familjen Hyttsten driver mjölkproduktion och skogsbruk i Konäs. Under flera år har de drivit processen i domstol med ekonomiskt stöd från LRF och Norra Skog inom ramen för ett principiellt rättsfall.

Den planerade avverkningen skulle finansiera ett generationsskifte där nästa generation tar över gården. Fallet har blivit ett av de tydligaste exemplen på hur artskyddsförordningen påverkar enskilda skogsägare.

– Det här är en mycket olycklig dom. Familjen Hyttsten tvingas leva vidare i en stor osäkerhet, samtidigt som möjligheten att genomföra generationsskiftet nu riskerar att gå förlorad. I förlängningen kan även gårdens mjölkproduktion hotas. Om familjen kan få ersättning för intrånget är fortfarande oklart och som läget är nu måste de stämma staten och tvingas in i en ny domstolsprocess, säger Mikaela Johnsson, ordförande för LRF Skogsägarna.

Norra Skog och LRF anser att domen innebär att frågan om när skogsbruk får begränsas av artskydd även fortsättningsvis kommer att avgöras från fall till fall. Det skapar ökad byråkrati, fler rättsprocesser och fortsatt osäkerhet för markägare. LRF, Södra Skogsägarna, Mellanskog och Norra Skog har i tio år pekat på bristerna i regelverket utan att problemen har lösts.

Frågor och svar

Vad handlar domen om? 

Mark- och miljööverdomstolen har avgjort det uppmärksammade artskyddsmålet som rör familjen Hyttsten i Konäs i västra Jämtland. Domstolen förbjuder familjen att avverka den aktuella skogen eftersom det finns spår av tretåig hackspett i området. 

Familjen Hyttsten driver både mjölkproduktion och skogsbruk. Den planerade avverkningen var en viktig del av finansieringen av ett generationsskifte där nästa generation skulle ta över gården. Under flera år har familjen drivit processen i domstol med ekonomiskt stöd i form av principmål från LRF och Norra Skog. 

LRF har länge sett målet som principiellt viktigt eftersom det belyser hur artskyddslagstiftningen påverkar skogsägare och lantbrukare över hela landet. 

Vilka är de viktigaste juridiska beskeden? 

Domstolen konstaterar att artskyddsförordningen har ändrats. I dag krävs att en störning ska vara av väsentlig betydelse, och ekonomiska konsekvenser för markägaren ska kunna vägas in i bedömningen. 

Domen visar att förändringarna i praktiken inte har fått någon större betydelse. Domstolen gör i stort sett samma bedömning som i tidigare mål, bland annat med hänvisning till EU-domstolens praxis vilket är överordnat svensk lagstiftning. 

Domen slår också fast att markägarens intressen har liten betydelse när frågan om ett avverkningsförbud prövas. Sådana intressen kan i stället bli aktuella först när eventuell ersättning ska bedömas. För att få ersättning måste markägaren begära dispens och stämma staten på ersättning. 

I praktiken innebär domen att skyddet av arten väger tyngre än andra samhällsintressen, exempelvis äganderätt, generationsskiften och behovet av ökad svensk livsmedelsproduktion. 

Vad innebär domen för skogsägare och lantbrukare? 

Domen innebär fortsatt stor rättsosäkerhet för Sveriges omkring 300 000 skogsägare. 

Det blir fortfarande svårt att förutse när en avverkning kan stoppas, eftersom bedömningarna görs från fall till fall. Det innebär att skogsägare fortsatt behöver driva rättsprocesser för att få klarhet och med ökade kostnader för markägare. 

Många lantbrukare äger också skog och använder skogen för att finansiera investeringar eller som säkerhet i sin verksamhet. Därför påverkar domen inte bara skogsbruket utan också möjligheterna att utveckla svensk livsmedelsproduktion. 

LRF ser domen som ett allvarligt bakslag för det gröna näringslivet och förutsättningarna att bedriva långsiktigt företagande på landsbygden. 

Vad vill LRF se nu? 

LRF tillsammans med Skogsägarföreningarna har under lång tid pekat på bristerna i dagens regelverk. 

LRF anser att både svensk lagstiftning och EU:s regler behöver ändras så att skyddet av hotade arter kan vägas mot andra viktiga samhällsintressen, som hållbart skogsbruk, trygg äganderätt och svensk livsmedelsproduktion. Om skogen inte får brukas måste ersättning till skogsägaren alltid utgå utan att markägare ska behöva gå till domstol. 

LRF uppmanar därför regeringen att skyndsamt se över artskyddsförordningen och dess författningskommentarer och skapa ett mer rättssäkert regelverk. EU:s fågeldirektiv måste ändras så att det är möjligt att göra proportionerliga bedömningar av ett förbud att bruka marken relativt andra konsekvenser för till exempel biologisk mångfald och livsmedelsproduktion.

Efter flera års diskussioner är det nu dags att gå från ord till handling.