Moons gård växlar upp – med guldkvalitet i fokus

– Guldmedaljen är ett erkännande för att man gjort något bra, 365 dagar om året och under lång tid. Det är roligt att vi har haft och har så fin kvalitet på mjölken. Fortsätter det är även min fru Anita på gång med sin guldmedalj om två år, säger Erik Eriksson.

Erik och Anita Eriksson blev mjölkbönder 1980 på hennes föräldragård. Från början drev de gården tillsammans med Anitas far. Eftersom Erik stått som huvudansvarig för mjölkningarna flest år är det han som nu belönas med guldmedaljen. Men även Anita har varit ansvarig under många av de senare åren och därför siktar familjen på att kamma hem en andra medalj om ett par år.

– Visst är kraven på mjölken hårda, men de är acceptabla. Mejeribranschen vill ha bra produkter och då behöver vi leverera en förstklassig råvara. Dessutom ger den bästa mjölken mer betalt och det är nog så viktigt.

Sonens intresse gav ny energi

Juridiskt ägs nu Moons gård av sonen Viktor Bergkvist, men föräldrarna är fortfarande med i ladugården. Viktors fru Linda, som är förskollärare, hoppar också in och hjälper till vid arbetstoppar och totalt finns här en handfull anställda. Det är en mjölkgård i ständig utveckling.

– Vi började med 70 kor och i dag har vi 180. Vi byggde ny lösdriftsladugård 2006 och nu i april är vår senaste satsning klar. Då byter vi från mjölkgrop till tre mjölkningsrobotar. I samband med det ökar vi även med ett 20-tal kor. Jag är byggnadsingenjör i grunden och Viktor är utbildad snickare, så vi tycker att det är roligt med byggprojekt, säger Erik.

Sonens intresse gav Erik och Anita ny energi. Inför bygget av lösdriftsladugården funderade de faktiskt på att sälja – men valde att satsa i stället.

– Inför bygget åkte vi runt och tittade på många ladugårdar och jag hade egna idéer som jag ville få med. Till exempel ville jag göra båspallarna större för mer ko-komfort. Vi lade också mycket tid på ventilationen. Luften är jätteviktig för kornas miljö, säger Erik.

Mångsidigheten i yrket

Som mjölkbonde är man mångsysslare, allt från byggkunskaper och teknikintresse, till kunskap om växtodling och inte minst ha känsla och blick för djuren.

– Alla delar på gården hänger ihop och man måste vara noggrann med allt arbete man gör. Jag har alltid tyckt att företagsdelen är rolig också — att driva verksamheten framåt och se hur djuren utvecklas. Där har det skett en stor förändring. När vi började mjölkade våra kor runt sju ton i snitt per år. Nu är vi uppe i nästan 13 ton, säger Erik.

Avel och data i fokus

Förbättringen handlar till stor del om ett målmedvetet arbete för friska, välmjölkande och hållbara kor.

– Det vi har strävat efter i aveln är kor med starka ben, bra juver och mjölk med hög fetthalt. Därför gäller det också att hålla ordentlig koll på analyserna av mjölken. I dag får vi mycket data som hjälper oss.

Under åren har gården haft flera så kallade hundratonnare — kor som totalt producerat över hundra ton mjölk.

– Vi har en nu som klarat detta. Hon heter 2293 Eda och är något i särklass. Hon är 11 år och ska kalva igen i september. Hon ligger på topp med nästan 17 ton mjölk på årsbasis.

Mer än bara mjölk

Jobbet är inte bara intressant — att producera livsmedel är viktigt, säger Erik Eriksson.

– Vi behöver alla mat och kan inte bara lita på import. Det handlar också om att vårda naturen. Vår gård ligger i ett Natura 2000-område och tack vare de betande djuren hålls markerna öppna. Jag är lite hemmablind, men även jag ser att det är vackert ner mot sjön. Dessutom är det ett landskap som är viktigt för den biologiska mångfalden.

Mjölkgården skapar också arbetstillfällen i många led, påpekar han.

– Vi hyr in maskiner och hantverkare från närområdet. Vi anlitar veterinär och mjölkbilen kommer regelbundet. En gård sysselsätter många. Men många politiker hänger inte med i utvecklingen och förstår inte att våra företag behövs. I stället lägger de på oss mer byråkrati. 

Teknik som lockar nästa generation

Teknikutvecklingen bidrar också till att yrket blir mer attraktivt, tror han.

– Det händer mycket positivt i branschen och jag tycker att jobbet bara blivit roligare med åren. Jag ser också på de unga att de lockas av robotar och mindre slit och bundna arbetstider.

Gården tar då och då emot högstadieelever på praktik.

– Det är populärt att praktisera här och en del frågar direkt om sommarjobb. Men när det gäller lantbruksskolorna tror jag att utbildningarna behöver moderniseras. Eleverna vill lära sig den senaste tekniken och vi mjölkbönder vill ha arbetskraft som kan den. Det borde in mer robotkunskap.

Resurseffektivitet och miljö

Miljömedvetenheten har också ökat i branschen, säger Erik Eriksson.

– I dag har vi till exempel dragit ner på konstgödseln. Vi har ju mycket gödsel själva och den tar vi vara på mycket mer i dag. Förr kunde man köra ut gödsel på vintern bara för att bli av med den. Nu har vi helt andra system.

Följer utvecklingen vidare

Trots att Erik Eriksson fyllt 72 har han inga planer på att sluta med korna.

– Jag tycker fortfarande att jobbet är intressant och vill fortsätta följa utvecklingen på gården. Även om Viktor är huvudansvarig frågar han mig ibland hur jag hade gjort. Det är roligt att känna att man hänger med och får aktivera huvudet lite.

När tid finns läser han gärna branschtidningar och håller sig uppdaterad.

– Jag förkovrar mig gärna i lantbrukspressen och vi är ett gäng som sedan 1990-talet har en ko-klubb som gör studiebesök på andra mjölkgårdar. Det gäller ju att ha koll om man ska komma och peka med hela handen och säga hur saker och ting ska vara, ler Erik Eriksson.