När långsiktigt arbete på arrende blev till guld

– Guldmedaljen är ett bevis på att man har lyckats med något man hållit på med länge. Både jag och min fru Kerstin uppskattar den mycket. De sista åren har vi haft den i sikte. Min syster och svåger har fått den för länge sen. Vi är glada att vi nu klarat den, säger Mats Svensson.

Mats och Kerstin Svensson driver Flisby prästgård, en arrendegård som Linköpings stift äger. Mats Svensson kom dit med sina föräldrar 1980. De började med ett 40-tal kor i en äldre ladugård. Tio år senare tog han och Kerstin över. Hon jobbar halvtid på gården och halvtid som vårdadministratör på Höglandssjukhuset i Eksjö. I etapper har de utökat och har nu ett 80-tal kor.

Ny ladugård och ekologisk omställning

– Efter 20 år började vi prata om att bygga ny ladugård. Stiftet var positiva, vi gick med på kostnaden och 2011 stod en ny lösdriftsladugård klar. Vi köpte en begagnad mjökgrop och det blev en bra satsning, säger Mats Svensson.

I samband med ladugårdsbygget gick de över till ekologisk mjölkproduktion. Redan fem år tidigare hade de börjat odla ekologiskt. Han berättar att det då skämtades en del om ekobönder: ”De där som går runt med röda toppluvor med dinglande halm i.” Men riktigt så såg övriga inte ut när han började gå ekokurser.

– Det var inte riktigt så jag såg mig själv heller. Jag är ingen ekofanatiker, men ideologin passar mig: Man försöker vara självförsörjande så långt det går på foder och gödsel. Det är aningen mer utevistelse för korna, lite mer plats i ladugården och man gör en utrensning bland de kemiska medlen. För oss var det inte särskilt svårt att lägga om, säger han.

Helheten på gården

I jobbet som mjölkbonde ingår många delar. Det är djuromsorg, livsmedelshantering, odling, maskiner, teknik och företagande.

– Det är helheten som jag tycker är rolig. Det är kul med maskiner men jag kör inte så mycket själv. Jag tycker mycket om djuren men jag är ingen konörd. Jag är heller inte företagaren som sitter och räknar varje krona. När vi gick över till eko tappade vi till exempel inte så mycket mjölkmängd, för vi har aldrig drivit korna så hårt. Vårt mål har varit att få vardagen att fungera och allt att rulla på. Då får man ekonomi i det, säger Mats Svensson.

Djur, landskap och ansvar

Även om han inte är ”konörd” månar han mycket om djuren. Det måste man om mjölken ska bli av högsta kvalitet. Den nya ladugården blev ett lyft, berättar han.

– Där är trevligt för både djur och människor. Bland annat strör jag mycket och har som motto att inte lämna på kvällen förrän jag själv skulle kunna tänka mig att byta med var och en av djuren i ladugården. Ett sjukt djur tar all kraft ur en, men är de friska mår man själv bra. Men att vara noggrann tar tid. Därför vill vi också uppmärksamma våra medarbetare genom åren som gjort ett bra och noggrant jobb.

Att producera livsmedel har alltid känts viktigt, tycker Mats och Kerstin. De har sett den allmänna attityden mot lantbruk skifta över åren. På 1970-talet handlade mycket om prispress, man kunde lika gärna köpa mat utifrån och lägga ner den egna produktionen. I dag är beredskapstanken tydligare.

– Vi behöver mat i världen. Ska den räcka till alla är det bra om vi producerar det vi kan. Kon har en förmåga att göra livsmedel av gräs och det kan vi dra nytta av. I våra trakter är det också lämpligt att ha kor. Det är inga stora skiften, men det finns mycket betesmark och vallen och övrig odling växer bra om det bara regnar.

Regler och framtid

Som svensk bonde är det många lagar och förordningar att ha koll på. Totalt handlar det om cirka 900 regler och 15 myndigheter som man ska förhålla sig till. Men Mats tycker inte att det är det stora problemet.

– Visst, vi har lite omständligare regler, men även andra EU-bönder har mycket att förhålla sig till. Däremot tycker jag att vi ska vara konsekventa. Bestämmer vi att ett visst regelverk ska gälla i Sverige bör vi följa det även när vi gör offentliga upphandlingar. Samma krav som ställs på oss bönder i vår produktion ska ställas på maten vi köper för offentliga medel. Det är som om hemtjänsten skulle köpa in bilar och ha krav på fem krockkuddar om de är svensktillverkade, men bara krav på två krockkuddar om de köper från Asien. Det är inte rimligt. 

Mats och Kerstin är 63 och 62 år, de tänker jobba på några år till.

– Fördelen med en arrendegård är att det inte blir några problem när vi slutar. Stiftet kommer att hitta någon ny som tar över och verksamheten får en fortsättning. Många yngre vill bli mjölkbönder och framtidstron i branschen har nog aldrig varit bättre. Vi är glada att ladugårdsdörren inte stängs för gott den dag vi slutar, säger Mats Svensson.