Ny jaktlag måste ge bättre verktyg mot viltskador

Viltskador i jordbruket uppskattas kosta nära 1 miljard kronor per år och skadorna i skogsbruket nästan 12 miljarder kronor årligen. Mot den bakgrunden välkomnar vi att jaktlagstiftningen moderniseras, men vi anser att utredningens förslag fortfarande inte räcker för att hantera de växande problemen med viltskador. 

– Ett nytt regelverk för viltförvaltningen är något som vi efterfrågat länge. Det är positivt att fokus tydligare flyttas från att vårda vilt till att förvalta vilt. Samtidigt saknar vi flera avgörande förändringar som behövs för att minska viltskadorna och skapa bättre balans mellan viltstammarna och samhällets behov, säger Mikaela Johnsson, vice förbundsordförande i LRF.

Saknas tydliga svar vid målkonflikter

LRF välkomnar att utredningen tydligare lyfter fram att viltförvaltningen ska ta hänsyn till både bevarande, hållbart brukande och behovet av att begränsa skador. Men det saknas fortfarande tydliga svar på hur dessa mål ska vägas mot varandra när de hamnar i konflikt.

Dagens viltförvaltning leder i praktiken ofta till stora konsekvenser för jordbruk, skogsbruk och tamdjurshållning.

– Ett hållbart brukande av vilt måste också vara hållbart för dem som påverkas av viltstammarnas storlek. När viltskadorna blir så stora att livsmedelsproduktion, skogsproduktion och möjligheten att bedriva djurhållning hotas behöver lagstiftningen ge bättre verktyg för att hantera situationen, säger Mikaela Johnsson.

Effektiva regler för skyddsjakt behövs

Det behövs tydligare och mer effektiva regler för skyddsjakt. Bland annat behöver även reglerna för skyddsjakt på varg ses över efter vargens ändrade skyddsstatus inom EU.

– Skyddsjakt måste fungera snabbt och effektivt när tamdjur angrips eller riskerar att angripas. Det är avgörande för möjligheten att bedriva betesbaserad djurhållning i hela landet, säger Mikaela Johnsson.

Det behövs också modernare regler för jakt på vildsvin. Bland annat behöver drönare kunna användas vid jakt för att effektivisera arbetet med att begränsa skador på jordbruksgrödor och minska risken för smittspridning och trafikolyckor.

Regeringen har nu möjlighet att göra mer

Det finns risker med delar av utredningens förslag. Det gäller bland annat införandet av begreppet ”viltets livsmiljöer”, som riskerar att leda till fler överklaganden och en otydlig gränsdragning mellan viltförvaltning och generell natur- och miljövård.  

Tyvärr hade inte utredningen uppdraget att titta på reglerna om utfodring av vilt vilket är en stor brist. Utfodring av vilt måste begränsas och lagstiftning behöver ändras för att möjliggöra det.  

– Sverige behöver en viltförvaltning som fungerar i praktiken och som bättre tar hänsyn till konsekvenserna för jordbruket, skogsbruket och landsbygden. Där har regeringen nu möjlighet att gå längre än vad utredningen föreslår, säger Mikaela Johnsson.

Nedan finns LRF:s remissyttrande bifogat att ta del av i sin helhet.