Sex decennier som mjölkbonde kröns med guld

När Karl-Gustav Johansson i år fyller 76 sätter han punkt för nästan sex decennier som mjölkbonde. På gården i Kopparhult har han kombinerat småskalig mjölkproduktion med arbete i kommunen – och nu får han LRF Mjölks Guldmedalj som kvitto på ett långt yrkesliv där kvaliteten alltid stått i centrum.

– Guldmedaljen kom som en överraskning, jag hade inte räknat på åren. Det känns bra att ha lyckats med mjölken under så lång tid, inte minst eftersom jag har en liten besättning. Då blir det extra viktigt att varje kos mjölk håller högsta kvalitet. Det är också roligt med en inbjudan till Stockholm och slottet. Jag har inte varit där sedan jag gick högvakt 1972.

Han har mjölkat i 59 år

Karl-Gustav skulle egentligen fått min medalj tidigare, men förr skulle man själv skicka in kontrollapparna för att registreras och det blev aldrig av. Totalt har han mjölkat i 59 år.

Han tog över driften helt efter föräldrarna 1977 och blev tredje generationens mjölkbonde på gården i Kopparhult. Han började med 12 mjölkkor som ganska snart blev 20. Parallellt med jobbet på gården har han arbetat för Linköpings kommun med parkanläggning och som fastighetsskötare. De första 20 åren heltid och sedan på 75 procent.

– Jag ville ha kvar korna även om jag jobbade med annat. Jag är uppvuxen med mjölkkor, de hörde till gården och det kändes naturligt att fortsätta. När morgonmjölkningen och ladugården var avklarad gick jag till mitt andra jobb. Det blev lite enklare när jag gick ner i tid och nu som pensionär har det inte varit några problem att hinna med, konstaterar Karl-Gustav.

Kvalitet i varje liter

Han har alltid lagt mycket tid och energi på korna. Det krävs om de ska må bra och mjölka av högsta kvalitet. Här på gården mjölkar de dessutom mycket. Ska ekvationen kvantitet och kvalitet gå ihop måste man vara noggrann med allt, förklarar han.

– Det gäller att sköta om djuren och ha koll på dem. Ser man att något inte stämmer måste man ta tag i det direkt, och om det behövs, ringa veterinären. Fodret är också jätteviktigt om de ska mjölka bra. För ett par år sedan var mina kor uppe i nästan 13 000 kilo mjölk i snitt per år. Då kom min besättning på femte plats i Östergötland.

Hela gänget i ladugården mjölkar alltså bra, men en särskild ko är exceptionell, 605 Hjärta.

– Hon har nu kommit upp i hundra ton mjölk, vilket ger diplom. Hon skulle först fått det i januari, men då glömde jag att hämta det. Det har varit lite annat.

Det är alltså en prisintensiv tid på gården, men Karl-Gustav har inte ansträngt sig för att vinna medaljer.

– Gör man något vill man göra det bra och dessutom ger mjölk av högsta kvalitet bättre betalt. Så jag har kört på som vanligt.

De små gårdarnas betydelse

Hans främsta drivkraft är att jobbet är roligt, men att producera mat är också viktigt, säger han.

– Då ska man inte glömma bort de små gårdarnas betydelse. Skulle det hända något allvarligt i landet är vi mindre sårbara om vi producerar mat på fler ställen.

Även en mindre mjölkgård är en viktig kugge i ett större hjul. Produktionen ger många arbetstillfällen utanför gården; på mejerier, hos veterinärer, semin och i maskin- och foderbranschen. Totalt handlar det om nio jobb i snitt per gård.

– Gårdarna betyder mer än bara maten vi producerar. Slogs mjölkproduktionen ut skulle många bli arbetslösa. Dessutom är djuren viktiga för landskapet. De betar och håller landskapet öppet och det skulle inte se roligt ut om här slyade igen, säger Karl-Gustav Johansson.

Trakterna, med kuperad mark och mindre lotter, lämpar sig för betesdjur. Sonen Mikael Johansson har också djur, men i hans fall amkor. De betar på en granngård som han arrenderar och även på naturbeten som hör till familjegården.

– Det handlar ju inte bara om att det ska se fint ut. Där djuren betar trivs mängder av växter och pollinatörer. Det sambandet ser inte alla och jag önskar att fler tänkte på det när det klagar på kor. Det finns sånt som är mycket värre för miljön, säger Karl-Gustav Johansson.

Ett värdigt avslut

I år fyller han 76 och till hösten tänker han pensionera sig från mjölkproduktionen. Sonen som är allergisk kan inte ta över mjölkkorna, men amkorna som kräver mindre tid i ladugården går bra. De kommer pappan gärna att hjälpa till med.

– Vi ska bygga om ladugården här till en lösdrift för hans kor. Precis som jag jobbar han i stan, så hittar jag inte på något annat kan jag ta hand om djuren på morgonen. Tack vare dem kommer här inte att växa igen och det är jag glad över, avslutar Karl-Gustav Johansson.