Vad är viktigast – mat på bordet eller fritidsjakt?
2022-07-22
I dag, 22 juli, ställer LRFs förbundsordförande Palle Borgström frågan på Svenska Dagbladets debattsida: Vad är viktigast i Sverige 2022? Att reglera viltet med stöd av en modern jaktlag till nytta för landets välfärd och en hållbar livsmedelsproduktion? Eller att klamra sig fast vid en ålderdomlig jaktlag som bidrar till stora förluster och mänskligt lidande – för jaktintressenas skull?
Viltskadorna inom jordbruk, skogsbruk och trafik kostar minst 18 miljarder kronor per år. En mycket allvarlig effekt med viltskadade skogar är även att deras koldioxidupptag minskar med 12 miljoner ton per år.
Viltskador i lantbruksgrödor fördubblades från 2014 till 2020, från 88 000 ton förstörd spannmål till 165 000 ton. Skador på grund av för högt betestryck från älg, hjortar, vildsvin och stora fåglar gör att 330 miljoner limpor aldrig hamnar i brödhyllan, och att mer än en miljon matkassar om året aldrig når butiken. Allt går till spillo redan på åkern.
Men det är inte bara ett dolt matsvinn. Även hållbarhetsfrågor som byggnationer och bränsle påverkas negativt av viltets kraftigt ökade framfart.
I skogen leder viltskadorna till:
- Förlust av sågade trävaror som man kan bygga 13 000 villor av – per år! Det är samma antal villor som byggs totalt i Sverige på ett år.
- Förlust av pappersmassa med 500 000 ton om året vilket motsvarar 3,5 miljarder toarullar.
- Förlust av 8,6 miljoner liter HVO-diesel som tillverkas av resterna från trä- och massaindustrin.
Förutom det materiella så sticker viltolyckorna ut i Sverige i ett nordiskt perspektiv. 2021 noterades ett dystert rekord med 65 430 trafikolyckor. Det är mer än en olycka var tionde minut, dygnet runt, året runt, och det högsta antalet som någonsin uppmätts.
Med vilken rätt tvingas jordbruk, skogsbruk och vägtrafik leva med följderna av en jaktlagstiftning som har som syfte att skydda och vårda vilt – så att stora viltstammar kan nyttjas för jakt? Till nytta för vem?
Det är definitivt inte till nytta för allmänheten som dagligen rör sig i trafiken, inte för Sveriges bönder och skogsägare, inte för Sveriges livsmedelsförsörjning och inte för Sveriges möjligheter att producera biobränslen. Den saken är glasklar.
Att jaktlagen från 1987 får styra hur vi ska ha det med mängden vilt och viltskador i dag är ungefär som att ha trafikregler skrivna innan snabbgående bilar, motorvägar och fortkörningar var påtänkta. Vi har i dag knappt 5 miljoner personbilar i Sverige. Är det någon som tror att trafiken skulle fungera om vi hade trafikregler skrivna för hästskjutsar? Men så illa är det faktiskt med lagen som styr mängden vilt och viltskador.
Jaktlagen har som syfte att stödja och skydda vilt så att det kan nyttjas för jakt. Den är skriven i en tid då viltskador mest var något som älgar kunde ställa till med. Men det uppfattades som hanterligt eftersom den så kallade älgexplosionen i början av 1980-talet var inbromsad när riksdagen tog beslut om jaktlagen 1987. Bakgrund till den situation vi har är mycket väl beskriven i Viltskadekommissionens rapport från i juni som bland annat föreslår att en ny jaktlagsutredning tillsätts.
Viltskadekommissionen är inte ensam om att förstå att jaktlagen måste moderniseras. Tidigare i år gjorde majoriteten i riksdagens Miljö- och Jordbruksutskott ett tillkännagivande om att en ny jaktlagsutredning måste tillsättas. Det är ytterligare ett positivt tecken.
För vad är viktigast i Sverige 2022? Att reglera viltet med stöd av en modern jaktlag till nytta för landets välfärd och en hållbar livsmedelsproduktion? Eller att klamra sig fast vid en ålderdomlig jaktlag som bidrar till stora förluster och mänskligt lidande – för jaktintressenas skull? Det räcker inte att vara kompis med jägarna för att vinna valet. Regeringen måste ta långsiktigt ansvar och tillsätta en ny jaktlagsutredning omgående.
Palle Borgström
Förbundsordförande LRF
