Dränera för friska rötter

Atterbergs korngruppsskala 

I Sverige använder vi denna skala i lantbrukssammanhang, medan bygg- och anläggningsbranschen använder den internationella skalan sand-silt-ler. Här är en lista över diametern hos de olika kornstorlekskategorierna. 

• Grovsand: 0,6 - 2 mm
• Mellansand: 0,2 - 0,6 mm
• Grovmo: 0,06 mm - 0,2 mm
• Finmo: 0,02 mm - 0,06 mm
• Grovmjäla: 0,006 - 0,02 mm
• Finmjäla: 0,002 mm - 0,006 mm
• Grov lerpartikel: 0,0006 mm - 0,002 mm
• Fin lerpartikel: < 0,0006 mm

Organiskt material

Markens organiska material består till allra största del, runt 90 procent, av nedbrutna växter och mikroorganismer. I åkermark talar man om detta som ”mull” – det är det som mörkfärgar matjorden. Mullen består till cirka 58 procent av kol, och dessa organiska kolföreningar är oftast stabila och svårnedbrytbara med halveringstider mellan tio och flera tusen år.

Resten består av döda växter och djur som inte börjat brytas ner än, och av levande växtrötter och av markdjur, bakterier och svampar.

Markens mullhalt är, förutom jordarten, det som påverkar markens odlingsegenskaper allra mest. Högre mullhalt ger till exempel bättre vattenhållande förmåga och näringsförsörjning, och är det enda som möjliggör aggregatbildning i sandjordar.

Porer

Markens porsystem är den tredje beståndsdelen. Detta porsystem är otroligt viktigt för en fungerande luft- och vattentransport till växter och markliv. Vatten behövs som bekant för växternas tillväxt. Luft i form av syre till rötterna, är nödvändigt för respiration och andra fysiologiska processer. I de luftfyllda porerna transporteras även andra gaser, såsom kvävgas till kvävefixerande bakterier.

Porernas storlek är det som avgör ifall de tenderar att vara luft- eller vattenfyllda. Det är en kamp mellan å ena sidan gravitationen och å andra sidan kapillärkraften som vill suga vatten uppåt, och på attraktionen mellan vatten och fasta ytor (adhesion).

Porstorlek påverkar mängden växttillgängligt vatten

Vid dräneringsjämvikt är endast de största porerna tömda, eftersom kapillärkraften och ytattraktionen håller kvar vattnet i de mindre porerna. Vid vissningsgränsen finns fortfarande en del vatten kvar, men det är så hårt bundet i markpartiklarna och till små porer att det inte är växttillgängligt. Ju mindre diameter på poren desto hårdare binds vattnet och ju svårare har roten att ta upp det. Man brukar säga att gränsen går vid porer som är 0,0002 mm (det vill säga 0,2 mikrometer).

Ett välutvecklat porsystem med en god fördelning mellan små och stora porer gör att växterna har tillgång till både vatten och luft även om det blir långa intervall mellan nederbörds- och bevattningstillfällen.

Dräneringsjämnvikt

Nedan ser du Allan Rodhe Professor i hydrologi på institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet förklara det här med dräneringsjämnvikt i filmen omnämnt som fältkapacitet och vissningsgräns. Han talar vid något tillfälle om att överskottsvattnet som rinner ur svampen när den nått fältkapacitet bidrar till grundvattenbildningen. Detta är dock en ganska trög process och därför behöver vi dräneringsledningar på fält som vi odlar för att istället kunna leda detta vatten bort från fältet innan vattenmättnad uppstår.

Jordartens betydelse

Fördelningen av stora och små porer ser olika ut för olika jordarter, vilket illustreras av bilden här nedanför. Det bruna högst upp är jordmaterial. Det ljusblå längst ner är de minsta porerna, det mörkare blå mellanstora porer, och det gula stora porer.

De minsta porerna binder vattnet så hårt at det inte är växttillgängligt. De jordarterna med den största andelen fina porer har alltså störst andel otillgängligt vatten. Det mörkblå i bilden utgörs av mellanstora porer, vattnet som finns i dem hålls kvar av kapillärkraften och är växttillgängligt. Från de största porerna, det ljusgula i bilden, dräneras vattnet bort av gravitationen och de är vid dräneringsjämvikt luftfyllda.

Förbättra din jord

Som du ser så är den största andelen vatten inte tillgängligt för växterna i leriga jordar. Om grus och sand dominerar i jorden så är jorden genomsläpplig och torr. Mjäla och lättlera är ofta kalla, vattenhållande och syrefattiga.

Så har du en sandjord handlar det om att jobba för att öka andelen mindre porer. Har du en mo, mjäla eller lättlera så handlar det om att öka andelen stora porer och odlar du på en styv lera så bör man försöka öka både mängden mellanstora och stora porer. Detta är möjligt genom inblandning av organiskt material, eftersom organiskt material hjälper aggregatbildningen i jorden. 

Aggregat

Vad är då aggregat? Jo, på bilden ser du hur markstruktur kan se ut. Till vänster ser du en enkelkornsjord. Den består helt enkelt av mineralpartiklar och av porer som alla är i ungefär samma storlek.

Till höger ser du en jord där dessa partiklar har bildat aggregat och bildat en jord med aggregatstruktur. Aggregat är alltså en slags klumpar. Aggregering sker framför allt på lerjordar eller på jordar med högt innehåll av organiskt material. Det beror på att det som håller samman aggregaten är små negativt laddade partiklar. Både lerpartiklar och humuspartiklar är kolloider. För att bilda större, så kallade makroaggregat, behövs även slem från bakterier, svamphyfer och rötter.