Kostnader för jordbrukets gröna omställning

Jordbruket hänger ihop med fler miljömål än någon annan del av näringslivet. Det betyder också att omställningen inom odling och djurhållning är helt avgörande för att Sverige ska nå sina miljö- och klimatmål. Det handlar både om att minska utsläpp och miljöpåverkan och om att anpassa produktionen till ett klimat med mer extremväder.

I rapporten uppskattas investeringarna på gårdsnivå till omkring 90 miljarder kronor. Utöver det tillkommer ungefär 10 miljarder kronor per år i löpande kostnader för åtgärder som inte är investeringar. Det kan handla om biogas, precisionsgödsling, restaurering av betesmarker, bättre dränering och bevattningsdammar. På den löpande sidan finns kostnader för biodrivmedel, fossilfri gödsel, skötsel av naturbetesmarker och odling av mellangrödor för att binda kol.

Den största investeringsposten är klimatanpassning, alltså åtgärder som gör att lantbruket klarar både översvämningar och torka bättre. Samtidigt pekar arbetet på att fler behov finns, särskilt inom just klimatanpassning, men alla är ännu inte prissatta. Det betyder att den verkliga kostnaden kan vara högre än dagens uppskattningar.

När investeringarna räknas om till en årlig kostnad landar den totala omställningen på cirka 20 miljarder kronor per år. Det är mycket i relation till jordbrukets omsättning på runt 80 miljarder kronor. Sätter man siffran i relation till livsmedelsförsäljningen i butik, som ligger kring 350 miljarder kronor, ser proportionerna annorlunda ut.

En del av kostnaderna kan täckas genom politiska stöd och ersättningar. På längre sikt behöver dock livsmedelspriserna bära en större del av omställningen. Samtidigt krävs starkare lönsamhet och högre investeringstakt om produktionen ska öka enligt livsmedelsstrategin och målen om stärkt beredskap.

Gårdsberäkningar visar att effekten varierar kraftigt mellan olika åtgärder. Klimatåtgärder är generellt dyrare än rena miljöåtgärder, och insatser för fossilfrihet hör till de största kostnadsposterna. Det finns också åtgärder som förbättrar lönsamheten, men sammantaget innebär omställningen en tydlig press på gårdarnas ekonomi.

Samtidigt producerar jordbruket mer än bara livsmedel. Förutom ett årligt livsmedelsvärde på omkring 80 miljarder kronor bidrar näringen med ekosystemtjänster som öppna landskap, biologisk mångfald och kolinlagring. En grov uppskattning värderar dessa till runt 40 miljarder kronor per år. Det är värden som sällan syns i priset på maten men som är en viktig del av helheten.

När man diskuterar den gröna omställningen fastnar man ofta vid vad åtgärderna kostar. Mer sällan pratar man om motsatsen. Vad händer om man inte gör något? I jordbruket kan den kostnaden bli både större och mer långvarig än själva investeringen.

Omställningen handlar inte om en enda teknik utan om många förändringar samtidigt. Vattenhantering, markvård, betesdrift och biologisk mångfald påverkar både produktionen och hur stabilt livsmedelssystemet fungerar över tid. Vissa effekter går att räkna i pengar, andra märks först när de försvinner.

Ett tydligt exempel är torkan 2018. Sverige gick från export till import av spannmål. Djur slaktades när foder saknades och köttproduktionen återhämtade sig långsamt flera år efteråt. Resultatet blev högre priser och en mer sårbar livsmedelsförsörjning. Effekten stannade alltså inte vid ett enstaka dåligt år utan följde med långt efteråt.

Åtgärder som bevattning kan minska sådana förluster. De kostar att bygga men minskar skördebortfall och kan öka skörden även under normala år. Alternativet är återkommande kriser med import, stödåtgärder och stigande matpriser. Skillnaden är att kostnaden annars uppstår oförutsägbart och ofta akut.

Liknande resonemang gäller naturbetesmarker och biologisk mångfald. Betande djur ger livsmedel men bidrar också till pollinering, öppna landskap och fungerande ekosystem. När sådana miljöer försvinner minskar produktionen på sikt även om det inte syns direkt i ekonomin.

Den gröna omställningen kan därför inte beskrivas som lönsam eller olönsam i ett enda svar. Vissa åtgärder betalar sig snabbt, andra mer indirekt. Men att avstå innebär inte noll kostnad. Det betyder istället större variation i skördar, högre risker och ett mer importberoende matsystem.

Kostnaden av att inte agera uppstår alltså över tid. Ju längre förändringar skjuts upp desto större blir konsekvenserna när de väl märks.