LRFs energipaket

Vi ger konkreta förslag på förbättrade förutsättningar som skulle öka investeringsviljan och bidra till att nyttja potentialen för energiproduktion i de gröna näringarna. En stabil energiförsörjning är grundläggande för att utveckla den svenska hållbara matproduktionen, öka självförsörjningsgraden och få en levande landsbygd. 

Energipaketet visar att de gröna näringarna är motorn i en hållbar omställning. Samtidigt som vi ökar energiproduktionen i Sverige blir det en avgörande affärsmöjlighet för vår näring. En win-win med andra ord – om bara politiken skapar förutsättningarna. 

För att stärka Sveriges beredskap och öka självförsörjningsgraden av drivmedel behöver produktionen av inhemska biodrivmedel utökas. En hållbar och konkurrenskraftig biodrivmedelsproduktion är avgörande för att nå klimatmålen och säkerställa vår nationella beredskap. Detta kräver följande åtgärder:

• En nationell bioekonomistrategi: Att implementera en nationell bioekonomistrategi (SOU 2023:84) som stärker svensk bioekonomi samt biodrivmedelsanvändningen.
• En biopremie: För att underlätta användningen av rena biodrivmedel behövs en ekonomisk kompensation i form av en biopremie, vilket föreslogs i utredningen Vägen till fossiloberoende jordbruk (SOU 2021:67).
• En förutsägbar reduktionsplikt: Reduktionsplikten är avgörande för omställningen till fossiloberoende transporter och kan fungera som ett verktyg för att främja användningen av svenska insatsvaror, såsom lignocellulosa, i produktionen av biodrivmedel. Detta föreslogs av Energimyndigheten i utredningen Styrmedel för nya biodrivmedel och i rapporten Kontrollstation för reduktionsplikten 2022. En sådan inriktning skulle stödja både svensk produktion och svenska råvaror.
• Skattebefria biodrivmedel: Biodrivmedel som inte omfattas av reduktionsplikten bör befrias från beskattning för att uppmuntra dess användning. För rena och höginblandade biodrivmedel, såsom E85 och HVO100, bör skattebefrielsen förlängas även efter 2026.
• Demosatsningar och stöd i tidiga kommersialiseringsfaser: Nya biodrivmedel har stor potential, men utvecklingen medför höga initiala kostnader. Gynnsamma villkor och stöd i de inledande kommersialiseringsfaserna är därför avgörande för att möjliggöra framsteg.
• Stärkt svensk närvaro i EU:s institutioner: Sverige behöver öka representationen av bioekonomiexperter inom EU för att påverka lagstiftning som rör hållbart uttag av biomassa och säkerställa att svenskbioekonomi inte missgynnas.

Idag rötas strax under 7 procent av den totala gödselmängden i Sverige (Egen bearbetning, statistik från SCB samt Energigas Sverige), potentialen är därför stor men då behövs:

• Långsiktigt statligt stöd för nya etableringar: Klimatklivet bör utökas. Detta stöd bör vara långsiktigt och stabilt, med harmoniserade anslag och bemyndiganderamar som ger företagen möjlighet att genomföra klimatinvesteringar, samtidigt som stödsystemet behåller sin flexibilitet.
• Effektivare tillståndsprocesser och översyn av avgifter: Tillståndsprocesserna för nya biogasanläggningar behöver vara förutsägbara och de avgifter som tillkommer ska inte vara beroende av geografisk placering.
• Produktionsstöd: Det nuvarande stödet på 40 öre/kWh för gödselbaserad biogas bör anpassas till ökade produktionskostnader och rådande marknadsförutsättningar för att bibehålla lönsamhet och stabilitet.
• Införande av ett produktionsmål: Biogasmarknadsutredningens förslag om ett mål om 10 TWh biogasproduktion till 2030 (SOU 2019:63) bör vara det lägsta riktvärdet för att skapa en långsiktig och stabil utveckling.
• Skattebefrielse för biogas och biogasol: För att främja utbyggnad och användning av biogas är det avgörande att den nuvarande skattebefrielsen för dessa bränslen bibehålls.

En ökad energiproduktion och elöverföring måste gå hand i hand med livsmedelsproduktionen och livsmedelsstrategin. Hela livsmedelskedjan är beroende av trygg elförsörjning, men luftburna elnät innebär ett intrång hos många markägare och kan försvåra skogs-och jordbruk. För att gynna en hållbar utbyggnad av denna infrastruktur behövs följande:

• Elledning: Elledningar har stor påverkan på de gröna näringarna då kraftledningsgator tar stora arealer ur produktion. Dessutom begränsas och försvåras jord- och skogsbruk av elstolpar och vajerstag och ibland påverkas hela fastigheter eller samhällen av ledningens fysiska barriäreffekter.
  
  Därför måste elnät grävas ner eller annan mark-snål teknik användas, exempelvis att ny elledning byggs i redan befintlig ledningsgata, eller att två ledningar hängs i samma stolpe. Detta för att in trången varje gång ska bli så små som möjligt. För en markägare är elnätsintrång något mycket ovanligt som kanske händer en gång i livet. Elnätsföretagen har därför ett kunskapsövertag och då är det särskilt viktigt att de är lyhörda och konstruktiva så att markägarna känner sig trygga och lyssnade på i samrådsprocessen. En god dialog kan lägga grund för en snabbare process och mindre besvär av ledningen på gårdsnivå, exempelvis genom att elstolpar placeras på åkerholmar och därmed ej utgör hinder i jordbruksmarken.
  
  När ett intrång väl sker ska markägaren ersättas fullt ut och gå skadelös, så som det står i grundlagen. LRF anser inte att så sker idag. Ersättningen till markägaren behöver därför höjas kraftigt och normerna som styr värderingen behöver uppdateras så de följer med i sin tid.

En ökad energiproduktion och elöverföring måste gå hand i hand med 
livsmedelsproduktionen och livsmedelsstrategin. Hela livsmedelskedjan är beroende av trygg elförsörjning, men luftburna elnät innebär ett intrång hos markägare. Därför behöver samrådsprocessen vid exploatering förbättras och ersättningen till markägare öka för att  snabba på nätutbyggnaden

Energieffektiviseringar utförs kontinuerligt inom de gröna näringarna. För att investeringar ska utföras behövs rådgivningsinsatser samt att investeringarna är lönsamma. Om investeringarna ej är lönsamma är investeringsstöd nödvändigt.

Svenska kraftvärmeverk har en betydande outnyttjad potential att producera mer el och värme. Att nyttja befintlig installerad effekt i kraftvärmeverken skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att öka den planerbara elproduktionen i Sverige. För att öka produktionen av både el och värme krävs följande åtgärder:

• Avskaffande av energi- och koldioxidskatt på bioolja: Skatten på biobaserade oljor, som exempelvis RME, utgör ett hinder för att utnyttja dessa resurser effektivt och bör därför tas bort. Regeringen bör ansöka om ett långsiktigt skatteundantag hos EU.
• Omvärdera biomassans roll inom EU: Sverige bör aktivt driva på för att biomassa från jord- och skogsbruk erkänns som en resurs och tillgång i klimatarbetet, snarare än att betraktas som en klimatbelastning.
• Implementering av fjärr- och kraftvärmestrategin: Förslagen från Energimyndighetens fjärr- och kraftvärmestrategi (2023) bör tas till vara och omvandlas till konkreta åtgärder för att stärka sektorns långsiktiga utveckling.

Biogas och biodrivmedel är exempel på energibärare som kan etableras snabbt och kostnadseffektivt. De går att lagra och styra och bidrar därmed till ett stabilare elsystem och ökad beredskap. LRF vill se investeringspremier för lantbrukare som investerar i batterilagring, detta kan bidra till att skapa stabilare energiförsörjning och säkra svensk livsmedelsproduktion.

Det finns stor potential för utökad energiproduktion från solenergi. Men för att förverkliga potentialen
krävs:

• Höjd gräns för mikroproduktion: Justera gränsen för mikroproduktion genom att höja anläggningseffekten upp till 138 kW, vilket motsvarar säkringsabonnemang på 200 Ampere. Detta skulle göra det enklare för fler aktörer att delta i energiomställningen.
• Förbättrad nätkapacitet: Öka investeringarna i nätkapacitet över hela landet, samtidigt bör elbolag åläggas att minska ledtiderna för anslutning av nya anläggningar.
• Fullständig skattebefrielse för egenanvänd solel: Avskaffa beskattningen av egenanvänd solel och ta bort den nuvarande gränsen på 500 kW, detta för att främja både små och större installationer. Integrera energilagring i stödprogram: Gör energilagring till en tydlig och prioriterad del av stödprogram som Klimatklivet eller andra liknande system. Detta skulle möjliggöra lagring och därmed stärka elsystemets stabilitet.

Småskalig vattenkraft spelar en viktig roll för att stärka elförsörjningens säkerhet, särskilt genom sin förmåga till ö-drift som kan vara avgörande för livsmedelsförsörjningen vid krissituationer. Majoriteten av de småskaliga vattenkraftverken finns i södra Sverige, där
behovet av både produktions- och överföringskapacitet är som störst. För att möjliggöra utvecklingen av småskalig vattenkraft behövs följande insatser:

• Balans mellan miljö och elsystem: Lagstiftningen måste säkerställa att omprövningarna tar hänsyn till vattenmiljön, men att det sker i balans ur ett elsystemperspektiv även på regional nivå.
• Utnyttja vattendirektivets undantag: Sverige bör fullt ut använda de undantag som finns i EU:s vattendirektiv i den nationella prövningsplanen, detta för att främja fortsatt drift och utveckling av småskalig vattenkraft.

Vindkraftens etableringar utmanas av oklarheter gällande nätanslutningar och risk för långa tillståndsprocesser, detta beror bland annat på att många sakägare och myndigheter är inblandade i utbyggnadsprocessen. För att möjliggöra utvecklingen av vindkraft behövs följande insatser:

• Anpassad lagstiftning: Lagstiftningen behöver anpassas så att delägare i lokala sol- och vindkraftsanläggningar omfattas av skattebefrielse på egenanvänd el. Det skulle öka incitamentet för att investera i förnybar elproduktion.
• Mer elproduktion där det behövs: LRF förespråkar en ökad elproduktion i bristområden av el och ser därför positivt på statligt finansierade anslutningskablar för havsbaserade vindkraftparker. Elproduktionen i södra och mellersta Sverige är generellt lägre än konsumtionen. Det medför att el behöver levereras från norr till söder, vilket nuvarande elområden prissätter. Om elproduktionen inte ökar över tid i ett bristområde behöver i stället fler elledningar byggas eller förstärkas för att säkerställa mer el till bristområdet. Detta leder till ökade intrång av elnät och försämrad konkurrenskraft för alla konsumenter i elområdet på grund av högre elkostnader.

Jordbrukets huvudsakliga uppgift är att producera säkra livsmedel till konsumenter. Energiproduktionen kan ske utan att inverka negativt på livsmedelsproduktionen i stort. Energiproduktion kan vara ett ytterligare affärsben för lantbruket vilket bidrar till mer lönsamma lantbruksföretag. När vårt svenska lantbruk blir mer motståndskraftigt mot höga energipriser, stärker vi vår inhemska matproduktion och vår gemensamma beredskap. Nedan beskrivs exempel på åtgärder som är viktiga för att stärka gröna näringarnas konkurrenskraft.

• LRF anser att ersättningarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) primärt ska bidra till en konkurrenskraftig, lönsam och växande primärproduktion i hela landet. Budgeten för CAP behöver öka, inte minst på grund av skärpta villkor, högre kostnadsläge inom lantbruket samt tillkommande ny lagstiftning.
• Det finns ett behov att underlätta kapitalanskaffning för lantbruksföretagen både genom befintliga aktörer inom kreditgivning och genom kompletterande offentliga medel.
• Nationella konkurrenskraftsstöd behövs för en bibehållen nivå av produktion och lönsamhet. Den befintliga dieselskattenedsättningen är det största av de nationella konkurrenskraftsstöden och medlen behövs fortsatt även om utbetalningens koppling till bränsle kan komma att ändras över tid.
• LRF vill att regeringen vidare utreder vad som behövs för implementeringen av Jordbruksavdraget i enlighet med det som föreslogs i Vägen mot fossiloberoende jordbruk (SOU 2021:67).
• LRF ser det som nödvändigt att svensk jord- och skogsbrukssektor kompenseras för att utsläppshandelssystemet ETS2 i Sverige (som ett av få länder) appliceras på lantbrukssektorn.
• LRF ser också ett behov av ersättningar som täcker kostnaderna för den gröna omställningen i den mån de inte täcks av intäkter från marknaden. LRF beräknar att omställningen ska kosta näringen 20 miljarder årligen (i årliga kostnader plus investeringskostnader, utslagna över tid).

Tillgången på biomassa är central för att kunna fasa ut fossila produkter och energi, den största andelen kan ersättas med biomassa från skogen. För att kunna fortsätta nyttja skogen till förnybara produkter behöver vi säkerställa att tillväxten i skogen bibehålls eller ökar. Skogsstyrelsen har i en rapport identifierat en rad olika åtgärder som kan bidra till att tillväxten ökar (Skogsstyrelsen, 2019). Robusta skogar med bra tillväxt kan leverera både kolsänkor, biologisk mångfald och biomassa till hållbara produkter och energi.

• De åtgärder som är högst prioriterade och som ger mest tillväxtresultat är färre viltskador, förädlade skogsplantor och förbättrad skogsskötsel. Tillväxten skulle kunna öka med upp till 30 procent med de föreslagna åtgärderna men den fulla potentialen kan ta upp 100 år att nå.
• Rådgivningsinsatser kan utveckla hållbart brukande av skog.
• Det behövs en trygg äganderätt och en förutsägbarhet för brukandet för att skogsägarna ska våga satsa på åtgärder som ger god tillväxt både på lång och kort sikt.
• Åtaganden från EU, som LULUCF (kolinlagring i skog och mark) och Naturrestaureringslagen, ställer krav på att öka skogens förmåga att lagra in kol respektive att restaurera skog och annan mark. För att uppnå de krav som ställs på Sverige riskerar vi att få sänkta avverkningsnivåer och att skogsmark tas ur produktion. Åtgärder för att nå andra samhällsmål kommer med högsta sannolikhet leda till minskade möjligheter att fasa ut fossila produkter.

Flertalet av de lösningar som de gröna näringarna kan bistå med när det gäller energitillförsel innebär även att fler samhällsnyttor skapas, såsom en höjd försörjningstrygghet, ett cirkulärt återflöde av resurser, hållbara uttag av biomassa och som dessutom upprätthåller andra miljömål och bidrar till en ökad sysselsättning. Detta kan i sin tur hindra importerade utsläppsemissioner.