Nature restauration law – vad är det och vad innebär det här för våra medlemmar?

I juni 2022 presenterade EU-kommissionen ett lagförslag för hur mycket av medlemsländernas natur som behöver återskapas, under namnet Nature restauration law, eller naturrestaurering. 

I förordningen fastställs bindande mål och skyldigheter för att förbättra naturens tillstånd i olika livsmiljöer. Åtgärderna bör senast 2030 omfatta minst 20 procent av EU:s land- och havsarealer och senast 2050 alla ekosystem som är i behov av restaurering. Förordningen om restaurering av natur gäller bland annat myrmarker, våtmarker, ängar, vattendrag, skogar, jordbruksmiljöer och städer.

Förordningen förutsätter också att den ekonomiska användningen av naturen anpassas till de mål som fastställts för olika livsmiljöer. Enligt det ursprungliga förslaget skulle det i Sverige närmare 5 miljoner hektar mark påverkas av restaureringen, vilket motsvarar ungefär 16 procent av Sveriges totala jord- och skogsbruksmark.

Tanken bakom lagen är god, eftersom den baseras på värden som vi delar – som att värna den biologiska mångfalden och restaurera ekosystem. Men förslaget är satt som en vision, inte som ett realistiskt mål. Slaget för den svenska landsbygden kommer att bli otroligt hårt då Sverige inte rapporterar som övriga EU. 

Sverige har idag ett avvikande sätt att rapportera in status för naturtyper, gentemot resterande EU-länder. Vi rapporterar utifrån kriteriet ”20 procent av förindustriellt tillstånd”. Andra länder utgår ofta ifrån EU-inträdet. Den avvikande rapporteringen gör att Sveriges natur uppfattas ha sämre status och därför också får högre krav på sig att återskapa natur. 

LRF har fått regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ändra sin rapportering till att efterlikna övriga EU, vilket LRF välkomnar. Vår uppskattning att en ändrad rapportering kommer vi slippa en mycket kostsam omställning av markanvändningen. 

Sammanfattningsvis så har LRF arbetat hårt sedan förslaget presenterades. Kommungrupper, regioner, riks och Brysselkontoret har tillsammans genomfört över 100 aktiviteter för att beskriva och förhindra konsekvenserna av förslaget för det svenska jord- och skogsbruket sedan dess. Vi har engagerat oss mycket i att ta fram konsekvensanalyser, svara på remisser men även att informera andra delar av samhället om förslagets effekter. Vi har också lyckats med en hel del i att påverka politiken.

Lagförslaget har behandlats både i Europeiska rådet, där medlemsstaternas regeringar deltar, och i Europaparlamentet, där våra folkvalda sitter representerade. Rådet landade i sin allmänna inriktning under Sveriges ordförandeskap i rådet, under våren 2023. Sverige ledde förhandlingarna och tog fram en kompromiss som Sverige som medlemsstat inte kunde stödja. Det var framför allt delar som rör skogen och jordbruket som bidrog till att Sverige inte kunde godkänna den kompromiss som man själva varit mycket aktiva med att ta fram. LRF har ställt sig kritisk till att regeringen, med ansvarig minister Romina Pourmakthari i spetsen, inte gjorde mer.  

LRF hade större framgång i nära dialoger med våra svenska EU-parlamentariker inför parlamentets omröstning den 12 juli 2023. Det var en stor kraftsamling inom LRF som engagerade medarbetare och förtroendevalda från kommungrupper, regionalt och i Bryssel. Genom dessa ansträngningar fick vi igenom en rad olika förbättringar som avsevärt skulle minska de negativa konsekvenserna av lagen för svenskt skogs- och jordbruk, och samhället i stort. 

Under hösten har trepartssamtal förts mellan rådet, europaparlamentet och kommissionen. LRF har åter varit mycket aktiva i dialogen med både regeringen och tjänstepersoner inom Regeringskansliet samt svenska europaparlamentariker. 

Den 9 november gick parterna i mål och enades om en kompromiss som till viss del omhändertagit det som LRF krävt men inte fullt ut. Restaureringsskyldigheterna för naturtyperna inkluderar nu nationellt handlingsutrymme och flexibilitet. Det gäller exempelvis de nationella restaureringsplanerna och kravet om att inte försämra naturtyper utanför skyddade områden. Specifikt för jordbruket så har delar också gått i rätt riktning. Kraven för återvätning har sänkts något och man fastslår att det ska vara frivilligt för lantbruket. 

Trots dess framgångar i slutförhandlingarna är lagförslaget i sin helhet djupt problematiska för svenskt jord- och skogsbruk då mycket handlar om hur detta ska genomföras nationellt och dessutom finns målkonflikter med annan lagstiftning som till exempel avskogningsförordningen.

LRF beklagar att EU:s förhandlare inte lyssnat mer på EU:s folkvalda - Europaparlamentet. Det är anmärkningsvärt att Europaparlamentets förhandlare inte hållit fast hårdare i sin position utan gett vika för både rådet och kommissionen i slutförhandlingarna.

Den politiska kompromissen ska nu förankras i både rådet och parlamentet. Det görs efter att språkliga justeringar gjorts. Lagförslaget ska även översättas till alla EU:s språk. Det formella godkännandet kommer troligen ske någon gång i början av 2024. Då lagförslaget är en förordning, kommer det gälla direkt och införlivas som svensk lag. 

I genomförandet kommer Sverige behöva ta fram en nationell restaureringsplan. I den kommer det att anges vilka områden som ska restaureras och hur det ska gå till. LRFs utgångspunkt är att mark som brukats av svenska jord- och skogsägare i generationer inte behöver återskapas till ett ursprungligt tillstånd, utan snarare utvecklas för framtidens behov. I genomförandet blir det viktigt att Sverige använder sig av den flexibilitet som lagen tillåter. Det är nu upp till bevis för den svenska regeringen att ändra rapporteringen och tillämpa lagstiftningen på ett sätt som möjliggör ett aktivt och hållbart jord- och skogsbruk. 

LRF vill värna livsmiljöer och arter och bedriva en hållbar produktion av livsmedel och säkerställa förnybar skogsråvara. Vi jord- och skogsbrukare vet att det ena inte utesluter det andra. Om det görs på ett klokt sätt. LRF kommer fortsätta att driva jord- och skogsbrukets intressen i genomförandet.