Restaurering

Eftersom en viss typ av markanvändning ska uppnås, så kan det innebära det att ett lantbruks pågående markanvändning inte är förenlig med den markanvändning som förordningen ställer krav på. Det kan få till följd att det krävs omfattande tillståndsprövningar vid nyetableringar. Verksamheter som inte är förenliga med den naturtyp som ska uppnås kan komma att behöva läggas ner.  

Ett exempel är kommissionens kravpå att återväta jordbruksmark, som enligt Naturvårdsverkets analys kan beröra upp till 375 000 hektar. Ökade krav på landskapselement och populationer av fåglar samt pollinerare, motsvarar 250 000 hektar som behöver tas bort från matproduktionen enligt förslaget. Sammantaget motsvararar dessa delar 20,8 procent av all jordbruksmark som finns idag i Sverige, vilket kommer ha en kraftigt negativ påverkan på den svenska livsmedelsproduktionen.

Cirka 1 miljon hektar betesmark ska skapas där företrädesvis skog ska omvandlas till betesmark vilket innebär att vi i Sverige kraftigt behöver öka antalet betesdjur. För att det ska bli verklighet behöver staten tillföra åtskilliga miljarder för omställning och långsiktig skötsel. Detta måste också vara förenligt med lönsamhet för den enskilde bonden och avsättning på marknaden.

Flera av ovanstående punkter kan komma att ändras då både Rådet och Europaparlamentet fastslagit sina positioner i juni och juli som önskar se ändringar till kommissionens förslag.. Det slutgiltiga förslaget kommer först vara klart efter trilogen, så kallat trepartssamtal mellan kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet.

LRFs konsekvensanalys visar att Sverige måste återskapa ungefär 2,5 miljoner hektar naturskog till ett mer ursprungligt tillstånd om Sverige rapporterar som man gjort hittills. Det motsvarar all skogsmark i Värmland två gånger om.

Enligt kommissionens förslag får det heller inte ske några försämringar i den skogsmark som redan idag klassas som naturtyp. LRFs analys visar att det leder till att ungefär en miljon hektar skog kommer behöva tas ur produktion och läggas under formellt skydd, såsom naturreservat.

LRFs bedömning är att om förslaget genomförs i sin helhet så innebär det en minskning av avverkningsnivåerna med minst 10 procent. Det motsvarar följande:

• 79.300 färre trähus som produceras. Det motsvarar 1,7 gånger Sveriges årliga nytillskott av småhus. 
• 5,2 miljarder färre toalettpapper som produceras. Det motsvarar 196 miljoner invånares årsförbrukning
• 158.500 färre småhus som värms upp. Motsvarar uppvärmning av samtliga småhus i Östergötland och Södermanlands län.
• Minskning med 11.500 arbetstillfällen per år. Det motsvarar drygt samtliga anställda på H&M i Sverige
• Minskning med 2,95 miljarder i skatt per år. Det motsvarar lönekostnader (månadslön + arbetsgivaravgifter) för 4857 poliser.
• 14,5 miljarder i minskade exportintäkter. Detta utgör ca 1 % av Sveriges export. 

Flera av ovanstående punkter kan komma att ändras då både Rådet och Europaparlamentet fastslagit sina positioner i juni och juli som önskar se ändringar till kommissionens förslag.. Det slutgiltiga förslaget kommer först vara klart efter trilogen, så kallat trepartssamtal mellan kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet.

I vissa områden får EU-kommissionens ursprungsförslag som det ser ut i dag stora lokala effekter. I sydligaste Sverige ska enligt förslaget exempelvis arealen näringsrik bokskog och ekskog femdubblas. Därutöver så ska ädellövskog i branter 14-dubblas. Dessa ökningar motsvarar hela Staffanstorps och Lunds kommun sett till ytan. 

Stora delar av de skogar som idag håller naturtypsklass och därför inte får brukas finns i nordvästra Sverige.

Skogsstyrelsen beräknar att kostnaden till följd av restaureringslagen, utifrån EU-kommissionens förslag, skulle bli 175 miljarder kronor fram till 2050, enbart för inlösen av skogsmark. 

Andra stora kostnadsposter för staten är att återskapa betesmarker, där Naturvårdsverket uppskattar kostnaderna till omkring 45 miljarder kronor och våtmarker omkring 13 miljarder. Därtill kommer kostnaden för staten att upprätthålla tillräcklig skötsel av dessa marker.

Utifrån de konsekvensanalyser som ansvariga myndigheter har lämnat in baserade på EU-kommissionens förslag kommer kostnaderna för staten landa på minst 233 miljarder tills år 2050, enbart för insatser på jord- och skogsbruksmark.  

Därutöver tillkommer kostnader för jord- och skogsägare som drabbas av förslagen. Skogsägare beräknas drabbas av uteblivna intäkter för virke på 27 miljarder kronor. 

Kommissionen å sin sida ser dock enorma vinster med lagförslaget i form av tryggade ekosystemtjänster. 

Närmare 5 miljoner hektar mark skulle påverkas av restaureringen med Sveriges hittillsvarande sätt att rapportera och om EU-kommissionen får igenom sitt förslag. Det motsvarar ungefär 16,2 procent av Sveriges totala jord- och skogsbruksmark. Ungefär 3,4 miljoner hektar, rör skogsmark och resten rör odlingsmark som ska tas ur produktion eller betesmark som ska återskapas. Det betyder inte nödvändigtvis att all denna mark tas ur bruk men att nuvarande markanvändning inte kan fortsätta och att Sveriges totalt sett brukbara yta minskar.

Lagförslaget har behandlats både i rådet och i EU-parlamentet.

Nu när både rådet och EU-parlamentet antagit sina positioner med ändringsförslag till lagstiftningen inleds det som kallas trilog, som innebär att parlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet ska komma överens om det slutliga formuleringar och godkänna den nya lagstiftningen. När dessa tre parter har enats om ett slutgiltigt förslag, sannolikt under hösten 2023, kommer lagstiftningen direkt att börja gälla i Sverige. För förordningar finns liten möjlighet till nationell anpassning.

LRF har under processen arbetat mycket proaktivt med svenska beslutsfattare, både i rådet och i EU-parlamentet. LRF har tagit fram en rad olika konkreta ändringsförslag till lagförslaget som vi spelat in direkt till EU:s beslutfattare men också till de olika intressentplattformar som LRF är medlem i som t.ex. Copa Cogeca, CEPF och Nordisk allians för familjeskogsbruket (NSF).

Idag rapporterar Sverige status för naturtyper, såsom taiga och nordlig ädellövskog, utifrån kriteriet ”20 procent av förindustriellt tillstånd”. Detta skiljer sig från andra länder som ofta utgår ifrån EU-inträdet. 

Den avvikande rapporteringen gör att Sverige uppfattas ha sämre status för den biologiska mångfalden än andra länder i EU på felaktiga grunder, vilket gör att Sverige också får högre krav på sig att återskapa natur. 

Regeringen har nu gett Naturvårdsverket i uppdrag att ändra sin rapportering till att efterlikna övriga EU, vilket LRF välkomnar. Vår uppskattning att en ändrad rapportering kan leda till att 2,5 miljoner hektar skog och ca 900 000 hektar betesmark inte kommer behöva återställas utan kan brukas som idag, i relation till EU-kommissionens förslag.

När förslaget har behandlats klart på EU-nivå och trilogen avslutats så förväntas Sverige i nästa steg att ta fram en nationell restaureringsplan som kommer att ange vilka områden som ska restaureras och hur det ska gå till. LRFs utgångspunkt är att mark som brukats av svenska jord- och skogsägare i generationer inte behöver återskapas till ett ursprungligt tillstånd, utan snarare utvecklas för framtidens behov.