Om beteslagstiftningen

Svensk landsbygd har förändrats. Antalet mjölkgårdar i Sverige har minskat stadigt i flera decennier. På 80-talet fanns dubbelt så många mjölkkor som i dag, och korna var en självklar del av landskapet. Samtidigt har befolkningen i Sverige vuxit med över två miljoner människor. Mjölkbönderna har länge pressats ekonomiskt och många har tvingats ge upp eftersom nya investeringar helt enkelt känns för riskfyllda

En rapport från Sveriges lantbruksuniversitet visar att om inget förändras riskerar antalet mjölkkor att halveras ännu en gång till år 2053. Då skulle bara runt 360 mjölkgårdar finnas kvar, jämfört med cirka 2 500 idag.

Småskaliga mjölkgårdar i hela Sverige i både freds- och kri(g)stid - SLU

Färre gårdar betyder också färre öppna landskap och färre jobb på landsbygden. Och mindre svenskproducerad mat i butikerna. Redan nu importeras omkring 60 procent av all ost från länder där djurvälfärden ofta är lägre och krav på bete inte ens existerar.

Utvecklingen kan se dyster ut. Samtidigt finns det något envist och hoppfullt i den svenska mjölknäringen. Många bönder känner framtidstro, vill utveckla sina gårdar och fortsätta producera mat med höga krav på djurhälsa och hållbarhet. Men för att de ska våga behövs bättre villkor och långsiktiga spelregler. Med rätt förutsättningar finns chansen att vända utvecklingen och fortsätta leverera både mat och djurvälfärd i världsklass.

En nygjord studie från Växa Sverige har följt 1 500 mjölkkor på sju gårdar i 18 månader. Målet med studien har varit att förstå hur korna påverkas av en längre tid inomhus och resultaten bekräftar att svenska mjölkkor generellt har det bra och att djurvälfärden i Sverige är mycket god. 

Studien visade att korna hade med små förbättringar i liggbeteende och mättnad, och endast marginella försämringar. Skillnader mellan gårdar kan åtgärdas med mjukare golv, bättre liggbäddar och ändrade rutiner. Studien ger konkreta förslag för hur miljön kan förbättras ytterligare. Sådana investeringar lönar sig eftersom friska kor ger mer mjölk.

Studien om kors välfärd vid inhysning under längre tid | Växa

Med utgångspunkt i resultaten från Växa Sveriges studie vill LRF se en flexibel beteslagstiftning, där vissa krav på djurmiljö och skötsel kan behöva uppfyllas för att undantag från beteskravet ska beviljas.

Svenska bönder skulle då få större handlingsutrymme att själva avgöra när korna ska vara ute. Det skulle kunna göra det enklare att anpassa verksamheten efter vad som passar bäst för gården. Samtidigt skulle regelbördan minska och mindre tid behöva läggas på administration.

I områden med kort betessäsong, tufft väder eller där bete är svårare att ordna (exempelvis på grund av markarnas natur eller tillgång till mark) kan det vara mer praktiskt att ha lösdrift utan krav på utegång under vissa perioder. På längre sikt kan det göra det lättare att utveckla och expandera mjölkproduktionen och samtidigt behålla en god djurvälfärd.

Svensk livsmedelsproduktion växer inte i tillräcklig takt och möter stark konkurrens från andra länder. Sverige är det enda EU-landet som har en generell beteslagstiftning för alla mjölkkor. I andra EU-länder och i Norge finns i stället olika system med ekonomiska incitament för att uppmuntra bete, som betespremier, märkningar eller högre ersättning för mjölk från kor som går ute. Det gör att svenska mjölkproducenter bär en kostnad som deras konkurrenter ofta slipper eller rentav får betalt för.

LRF ser positivt på att regeringen i sin senaste budget har lagt till en djurvälfärdsersättning på 1000 kronor per ko. Det är ett steg i rätt riktning, men vi anser att det ändå behövs en mer flexibel beteslagsstiftning för mjölkkor i lösdrift. Det skulle öka investeringsviljan vilket skulle leda till att fler kor får ta del av den svenska djurvälfärden och att vår livsmedelsberedskap stärks.