Uranbrytning i alunskiffer

Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om att lätta på reglerna för uranbrytning. Det innebär stora risker för det gröna näringslivet.

Uranbrytning hotar landsbygdens vatten och företagande

Det är få verksamheter som påverkar ett område lika mycket som en gruva, både under själva driften och långt efteråt. Redan prospekteringen, alltså när man letar efter fyndigheter, kan störa lokala företag, jordbruk och turism. För många företagare på landsbygden väcker det oro kring hur framtiden kommer att se ut, inte minst när det gäller dricksvattnet, både för människor och djur.

Borrningar och sprängningar kan förändra grundvattennivåerna och leda till att brunnar sinar eller att vattenkvaliteten försämras. I vissa fall riskerar tungmetaller att läcka ut i sjöar och vattendrag, något som kan få långvariga följder för både naturen och de som är beroende av rent vatten för sin försörjning.

Beslutet att ta bort hindren för uranbrytning och förslaget om att även ta bort det kommunala vetot syftar till att snabba på tillståndsprocesser och locka investeringar i gruvsektorn. Men frågan är vad det betyder för resten av näringslivet. För konsekvenserna riskerar att slå hårt mot de branscher som bygger den gröna omställningen, som jordbruket, skogsbruket, livsmedelsproduktionen och en växande besöksnäring.

Uranfyndigheterna i Sverige ligger i alunskiffer, en bergart som är känd för att vara svår och riskfylld att hantera. När den bryts frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som lätt sprids i mark och vatten. Förorenat vatten kan slå ut hela produktionskedjor, från växtodling och djurhållning till livsmedelsförädling. Erfarenheter från andra länder, som USA och Australien, visar hur sanering av liknande gruvor kostat miljardbelopp och förstört lokala ekosystem, något som i sin tur slår mot företag och arbetstillfällen i närområdet.

Svenska exempel, som Blaikengruvan, visar hur svårt det är att undvika miljöskador även under strikta regler. Det visar hur svårt det faktiskt är att skydda naturen och vattnet när gruvbrytning väl har påbörjats.

Det kommunala vetot har hittills varit ett viktigt verktyg för att ge lokala näringsidkare och boende inflytande. Om det tas bort riskerar besluten om gruvor att flyttas långt bort från den som påverkas mest. Det handlar både om miljöhänsyn och möjligheterna att driva hållbara företag på landsbygden.

LRF motsätter sig bestämt all prospektering och brytning i alunskiffer.

LRF säger nej till gruvbrytning i alunskiffer

– LRF säger bestämt nej. Många av de platser där uran finns är också några av Sveriges mest värdefulla jordbruksmarker, ofta i alunskiffer, säger Palle Borgström, förbundsordförande i Lantbrukarnas Riksförbund.

LRF vill att förbudet mot uranbrytning ska ligga fast och vill också se en utredning om ett tydligt stopp för prospektering och brytning i alunskiffer. Alunskifferutredningen slog redan fast att det idag inte finns några miljömässigt hållbara metoder för att utvinna material ur den bergarten.

Läs mer

Frågor och svar

Uranbrytning i alunskiffer handlar om att utvinna uran ur en bergart som kallas alunskiffer. Denna bergart innehåller små mängder uran tillsammans med andra metaller och organiskt material. För att få fram uranet måste alunskiffern brytas och sedan behandlas i en kemisk process. Uranbrytning i alunskiffer skiljer sig därför från många andra gruvor eftersom metallen inte finns i tydliga malmådror.

Alunskiffer med uran finns på flera platser i Norden. I Sverige förekommer bergarten bland annat i Västergötland, Närke, Östergötland och på Öland. Dessa områden har länge varit intressanta i diskussioner om uranbrytning, eftersom alunskiffer kan innehålla både uran och andra metaller. Halterna är dock ofta relativt låga, vilket gör brytningen tekniskt och ekonomiskt svår.

Vid uranbrytning i alunskiffer skulle stora mängder berg först behöva brytas i dagbrott eller under jord. Därefter krossas materialet och behandlas med kemikalier som löser ut uranet. Processen kräver mycket energi och vatten. Eftersom uranet är utspritt i bergarten måste man hantera stora mängder restmaterial efter att metallen har utvunnits.

Frågan om uranbrytning i alunskiffer har länge varit politiskt och samhälleligt omdebatterad. Alunskiffer innehåller flera resurser, bland annat uran, vanadin och andra metaller. Samtidigt finns oro för miljöpåverkan och för hur stora gruvprojekt kan påverka lokalsamhällen. Därför har uranbrytning i alunskiffer blivit en återkommande fråga i energipolitik och miljödebatt.

Uranbrytning kan innebära flera typer av risker för både miljö och människor. En viktig fråga handlar om gruvavfall. När uranet tas ut ur malmen blir stora mängder restmaterial kvar. Detta avfall kan innehålla radioaktiva ämnen och tungmetaller som måste lagras på ett säkert sätt under lång tid.

En annan risk med uranbrytning är påverkan på vatten. Om avfall eller krossat berg kommer i kontakt med regn och grundvatten kan ämnen lösas ut och spridas i naturen. Det kan i sin tur påverka sjöar, vattendrag och dricksvatten.

Slutligen kan uranbrytning förändra landskapet och påverka lokala samhällen. Stora dagbrott, transporter och anläggningar kan ta mycket mark i anspråk. Det kan påverka naturmiljöer, jordbruk och hur människor använder området runt en gruva.

Det finns flera metoder för uranbrytning. En vanlig metod är dagbrott, där stora mängder berg bryts i öppna gruvor. Det kan ta mycket mark i anspråk och påverkar jordbruksmark i närheten.

En annan metod är underjordsbrytning, där uranet tas upp genom tunnlar under marken. Den påverkar ofta mindre yta ovan jord, men kan ändå förändra vattenflöden i marken som är viktiga för jordbruk.

Det finns också lakning i marken, där en vätska pumpas ner i berggrunden för att lösa upp uranet. Metoden kräver mindre grävning, men kan innebära risker för grundvattnet som används i jordbruk.

Bli medlem i LRF

Uranbrytning kan påverka både åkrar och vatten. Som medlem i LRF kan du vara med och påverka hur marken används i framtiden.

Bli medlem

Senast uppdaterad: 2026-03-11