Anders Lundin från Alunda fick guldmedalj

– Det är roligt att få ett erkännande som guldmedaljen. Det är mycket tid och energi jag har lagt ner på jobbet När vi sålde gården sa jag till min bror att det var då sjuttsingen att vi inte hann få den när det var så få år kvar. Men så blev det i alla fall, säger Anders Lundin glatt.

Bröderna Gunnar och Anders Lundin tog över gården efter föräldrarna och morbrodern kring 1990. Tio år senare byggde de om till lösdriftsladugård med mjölkgrop och plats för 80 kor. Gården har de skött med hjälp av tre anställda och på helgerna har brödernas fruar ryckt in. För några år sedan ville de trappa ner och lyckades hitta en riktigt bra lösning, säger Anders. 

–Vi sålde till ett yngre par, Björn och Sofia Runarsson, som brinner för det här. Jag skulle stanna en tid för att skola in dem, men det har funkat så bra att jag fortfarande jobbar kvar. Det är jätteroligt att gården kan fortsätta att utvecklas och jag kan fortsätta med djuren.

När bröderna drev gården var Anders den som hade huvudansvar för djuren. Han tycker att det är intressant att följa hur de utvecklas från kavlar till kor och att jobba med att förbättra produktionen. Ska mjölken bli av högsta kvalitet krävs mycket arbete, säger han.

– Vi har avlat på friska hållbara djur. Sedan måste man sköta om dem ordentligt och ha bra rutiner. Korna ska ha en bra miljö och ett bra foder och vi som jobbar med dem ska vara intresserade och tycka att det är roligt. Annars gör man inget bra jobb.

När kvaliteten är den högsta är det också ett kvitto på att djuren mår bra och allt funkar bra, förklarar Anders Lundin. Därför har det alltid varit strävan.

– Den bästa mjölken ger bättre betalt och det blir också en drivkraft. Man vill ju att allt ska funka, även betalningen för ens arbete.

Jobbet med korna är inte bara intressant, det känns viktigt också, berättar han.

– Jag har alltid varit stolt över att jobba så att folk ska kunna få mjölk på bordet. Nu när det är oroligare i världen tror jag också att folk i allmänhet månar mer om lantbruken. De måste ju fungera om vi ska kunna äta, vi kan inte bara förlita oss på import. 

Det finns även fler värden med mjölkgården än livsmedel och beredskap, påpekar Anders Lundin.

– Jag tror att många även månar om naturvärdena som de betande djuren ger. De håller landskapet öppet och bidrar till biologisk mångfald. Utan dem hade det växt igen här.

Därför känns det nu mycket bra att gården lever vidare och att han själv kan vara med även fortsättningsvis.