Beslut om utredning om ny jakt- och viltvårdsmyndighet

Regeringen har idag tagit beslut om en utredning om en ny jakt- och viltvårdsmyndighet. En särskild utredare ska göra en översyn av fördelningen av de uppgifter som de statliga förvaltningsmyndigheterna ansvarar för inom jakt- och viltvårdsområdet. I uppdraget ingår att analysera om det statliga åtagandet inom jakt- och viltvårdsområdet bör omprövas och utreda formerna för samt föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som ska ansvara för viltförvaltningen på nationell nivå.

LRF välkomnar en grundlig genomgång av viltförvaltningens myndigheter. Utredaren, Susanna Löfgren, har lång erfarenhet av svensk viltförvaltning. Idén om en ny viltmyndighet kommer från Jaktlagsutredningen, innan den lades ned 2015. Bakgrunden var stark kritik mot Naturvårdsverket (NV) som fastnat i ett bevarandeperspektiv för vilt, i en tid när viltstammar ökat snabbt och det som är viktigast är att förvalta och begränsa viltstammar. NV var också passivt, det togs inga initiativ för att utveckla viltförvaltningen om inte regeringen beslutade om ett regeringsuppdrag till NV. Enligt LRFs uppfattning bör en ny viltmyndighets huvuduppgift och grund för arbetet vara:

Att arbeta för bästa möjliga avvägning mellan areella näringars behov av en viltförvaltning som motverkar skador på jord och skog i förhållande till jaktens intressen.

Om en ny viltmyndighet bildas är det av största vikt hur dess uppdrag beskrivs. Vad myndighetens huvudsyfte, viktigaste arbetsuppgifter och mål är. Vilka effekter i naturen, i jordbruket och i skogsbruket som ska uppnås som ett resultat av myndighetens arbete.

Från jord- och skogsbrukets sida är det ett starkt önskemål att om en ny viltmyndighet kommer till stånd, så måste instruktion och regleringsbrev vara utformade enligt följande syften och behov:

Myndighetens huvuduppgift ska vara att vilt förvaltas utifrån de behov som jord- och skogsbruk har. Vilt ska förvaltas så att agrara näringar kan bedrivas hållbart, med god lönsamhet och att produktionen i jordbruket ska kunna öka. Det senare i enlighet med Livsmedelsstrategin. Det är jord- och skogsbrukets (samhällets när det gäller skogsbruket) toleransnivåer för viltskador som ska styra tolerabel mängd vilt och därmed mängden viltskador. Samhället måste också ställa krav på högsta tolerabla mängd vilttrafikolyckor, mätt i årlig samhällskostnad för vilttrafikolyckorna eller i högsta tolerabla antal årliga vilttrafikolyckor. När dessa för samhället viktigaste kraven är uppfyllda kan viltet nyttjas för rekreation och tillvaratagande av kött och skinn m.m.

En viltmyndighet måste utöver viltspeciallister även bemannas med t.ex. agronomer och jägmästare, med inriktning på de agrara näringarnas ekonomi och produktionsförutsättningar. Förståelse för viltets påverkan på samhället, utöver viltets värden, måste prägla den nya myndigheten. Ett påbjudet och strukturerat samarbete med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket bör skrivas in i den nya myndighetens instruktion.

Jaktlagstiftningen måste moderniseras

En ny viltmyndighet skulle i sig inte medföra någon större skillnad vad gäller tillämpning av jaktlagstiftningen. Jaktlagstiftningen, EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektiv ändras inte bara för att en ny myndighet får ansvar. Alltså är det enligt LRF:s uppfattning viktigt att en ny jaktlagsutredning tillsätts snarast. I enlighet med det tillkännagivande som Riksdagen har gjort till regeringen.