Fårfesten i Kil!

Tovat, stickat, virkat och sytt. Rum efter rum med hantverk som på ett eller annat sätt härstammar från våra ulliga vänner.

För den som aldrig besökt fårfesten i Kil kan nog aldrig föreställa sig vilken otrolig samling det är kring produkter från fåren. För mig som besökt den tidigare kan jag glatt konstatera att den är sig lik och att både säljare från hela Sverige och besökarna verkar hittat tillbaka efter pandemin. Tidigare år har de haft runt 9000 besökare och jag tror inte det är mindre i år.

Fokus är på hantverket av ullen och skinnen, men här och där finns några utställare som erbjuder kött från lamm och ost från får. Även om jag kan tycka att det ätbara har oproportionerligt liten plats så är jag glad att det ändå fina representerat. Vad jag dock helt saknar är information om fåren som ekosystemarbetare. De är fantastiska rackare på att hålla landskapet öppet och det är synd att inte det framgår tydligare på en så stor arena som fårfesten.

I Värmland fanns det i december 2022 knappt 13 000 får, inte så långt tillbaka som Jordbruksverkets statistikdatabas sträcker sig, dvs sedan 80-talet, kan jag se att det någonsin funnits så få får i Värmland. Som mest enligt Jordbruksverkets statistik fanns det över 20 000 får. Nu är det alltså 7000 får färre och jag kan inte annat än fundera på vad det innebär när det är så många färre betesdjur. Värmland växer igen.

Enligt den nationella statistiken för nybyggnationen av djurstallar är det ett dystert läge, väldigt få planerar nya stallar vilket förstås är en indikation på att vi kanske inte kan hoppas på ett drastiskt ökat fårantal kommande år.

Så mer fårfester för att sätta fåren på kartan! Mer Svenskt hantverk för att inte bara behålla en fin hantverkstradition utan även för att gynna hantverkare som gynnar fåren som gynnar bonden som gynnar ett öppet landskap. Och det öppna landskapet, ja det gynnar nog alla på ett eller annat sätt.

Kajsa Edbom


Fårfesten i Kil >>