Från sorg till kunglig medalj – Anna-Karin och Sven hyllas

Trots den tuffa starten på gården kämpade de på, och nu belönas de för sitt arbete. Anna-Karin och Sven Gustafsson är en av åtta medaljörer som får utmärkelsen för att ha producerat mjölk av högsta kvalitet i 23 år.

– Det är en ära att få guldmedaljen. Två av mina kusiner har fått den tidigare, och nu ser vi fram emot att åka till Stockholm och ta emot vår, säger Anna-Karin. 

Ett mångsidigt och intressant yrke

Anna-Karin och Sven tog över hennes föräldragård 1992 och blev tredje generationers mjölkbönder. De började med 19 kor som de har utökat till 35. Även Sven kommer från en gård där det fanns en handfull kor. Han blev först mekaniker och svetsare, färdigheter han haft glädje av även på gården.

– Det är mångsidigt och intressant att vara mjölkbonde. Man arbetar med djur, odling, maskiner och ingen dag är den andra lik, säger Sven.

Även kommande generationer har ärvt intresset. Dottern Jessica Andersson jobbar på gården och hon var tidigt med i ladugården, minns Anna-Karin Gustafsson. 

– Det ville hon redan på mina föräldrars tid. Jag minns att hon tyckte att mormor mjölkade för långsamt, så hon ville göra det själv i stället. Då var hon 9 år och det gick bra. Nu är hennes egen dotter Linnea ofta med i ladugården och hon är också både intresserad och duktig.

Mjölk är ett lagarbete och även gårdens anställda Ulf Andersson har bidragit till den fina kvaliteten, påpekar de. Han har jobbat där i 22 år. Parets son, Jonas Gustafsson, hjälper till med gårdens utesysslor och har tagit över taxirörelsen som ingår i företaget.

– Ska man lyckas med det gäller det att vara noggrann, säger Anna-Karin.

– Det handlar om alla delar – skötseln av djuren, fodret och hygienen vid mjölkningarna. Har en ko problem med en juverdel kan vi mjölka en spene i taget med en konstruktion Sven har byggt. Som mjölkbonde behöver man vara uppfinningsrik också. 

Det hjälper att ha djuröga, att snabbt kunna läsa av korna och se hur de mår. När djuren trivs, mjölkar de också bättre, säger Sven. 

Vi jobbar så förebyggande det går – det är bra både för djuren och för gårdens ekonomi. Mjölk av högsta kvalitet ger bättre betalt. Men det handlar också om yrkesstolthet – mjölken ska bli fina mejeriprodukter. 

Mjölk är en del av beredskapen 

Att producera livsmedel känns viktigt, menar Anna-Karin och Sven Gustafsson. 

– I dag pratas det mer om beredskap, och att producera mat är en avgörande del av det. Här har vi goda förutsättningar för vallodling och djurhållning, och det känns bra att bidra till att människor får mat. Fler har också fått upp ögonen för att närproducerade livsmedel behövs – vi kan inte ta för givet att mat alltid ska finnas på butikshyllorna. Mjölk är dessutom ett näringsrikt och naturligt livsmedel. Egentligen är det fantastiskt att kor kan producera det av gräs, något som vi människor inte kan tillgodogöra oss, säger Anna-Karin. 

– Jag brukar ta mamma som exempel. Hon blev nästan 100 år och drack aldrig annat än mjölk. Vi borde göra mycket mer reklam för drycken! När folk köper mat på exempelvis macken, borde mjölk finnas som ett alternativ på menyn – inte bara kolsyrade drycker. 

Kor gör mer än att producera mjölk 

Mjölkproduktionen har fler mervärden än vad många tänker på. Gårdarna skapar jobb i flera led – på mejerier, i foderbranschen och i andra näringar runt omkring. Dessutom ger de betande djuren öppna landskap, där växter och djur trivs och bidrar till biologisk mångfald, förklarar Sven. 

– Många förstår nog inte hur snabbt markerna skulle växa igen om inte korna fanns. Men vi märker att folk uppskattar djuren – även om de inte alltid tänker på insatsen de gör. Våra kor betar längs E4, och många stannar och fotograferar dem. 

Få vet också hur mycket arbete som ligger bakom varje liter mjölk, säger han och berättar om när en advokat i släkten erbjöd sig att hjälpa till under slåttern. 

– Det är en period då vi nästan jobbar dygnet runt. Utöver allt som ska göras på fälten behöver korna mjölkas och skötas som vanligt. Efteråt sa han att han inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig hur mycket jobb det är på en bondgård. Och även under lugnare tider har vi jour 24/7 för att producera mat. 

Politikerna måste göra det enklare för nästa generation

Gården är inte ekologisk, då arealen är för liten. Men den drivs ändå med hänsyn till miljön, berättar Anna-Karin. 

– Vi besprutar nästan aldrig odlingarna och använder ytterst lite konstgödsel, bara för att växtligheten ska bli bättre och snabbare. Många tänker inte på att även grönsaksodlingar behöver gödsel. Kor har funnits länge på jorden, och i Sverige producerar vi mjölk på ett väldigt kontrollerat sätt. 

De hoppas på en fortsättning för gården, men önskar att politikerna gjorde det enklare för nästa generation att ta över och investera i livsmedelsproduktion. 

– Vi funderar på generationsväxling, men behöver bygga om för att göra ladugården mer lättskött. Dottern vill ta över, men det måste finnas förutsättningar att leva på gården. Mindre gårdar behövs också – både för naturvård och matproduktion.