Generationsväxling i lantbruket och varför vi inte alltid har rätt, bara för att vi är arger

Vi som redan gjort våra “stora år”

Drygt 50 000 av LRF:s medlemmar är +66 år och dit hör jag. Vad tillför vi mera än att vara trogna medlemmar och läsa tidningen Land?

Det är kanske så att vi kommer att klara de utmaningar som ligger nu och framåt utan större bekymmer mer än mentalt, de stora investeringarna ligger bakom för flera av oss och man kan skörda frukterna av det jobb som gjorts.

Samtidigt är det svårt att inte tänka på hur generationsväxling i lantbruket faktiskt ska gå till i praktiken.

Frågan som skaver: vem tar över?

Men det som skaver är vem och vilka är de som ska bli framtidens lant- och skogsbrukare. Det talas mycket om stöd till unga. Stöd i all ära, men de kan omöjlig ersätta ett företagsdriv som ger lönsamhet och gärna i kombination med något smidigt sätt att överlåta verksamheter genom arrende, ägande eller annat.

“Färre som producerar, fler som ska försörjas?”

Personligen vill jag kunna strida för de yngre. Eller som någon sa: vissa myndigheter vill troligen vi gamla ska dö ut, så är de yngre lättare att styra.

Vad gäller det, så ser vi en kraftig ökning av antalet tjänstepersoner i förhållande till aktiva brukare, vilket till del även gäller våra egna branscher? Jordbruksverket hade strax efter omställning -90, ett dussintal anställda, idag är lönekostnaden i häradet 1,7 miljarder.

Sedan tillkommer all länsstyrelse och kommunalpersonal som är involverade i våra frågor. Utöver dessa tillkommer alla så kallade experter som driver sin agenda, typ "Djurrättare", Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen.

Unga med hela samhället på ryggen

De framtida lantbrukarna som ska förse oss med mat och annat samhället vill ha, får allt fler person som hänger på deras ryggar och ska bli försörjda. Kommer de unga att mentalt orka i ett urbaniserat samhälle? Mental inställning ger minst 1000 l mjölk per ko.

“Klackarna i backen” och en replik

En arg äldre bonde sa: “Jag dör heller med klackarna i backen än på knä.” Det vill säga: vi kan inte vika ned oss för alla pålagor som inte ger lönsamhet tillbaka utan måste stå upp.

Jag kontrade med: “Det är inte säkert du har rätt bara för du är arger.”

Sedan har vi haft vår dialog livlig och med spänst i flera år. Han har överlåtet mark för en ny generation brukare som han vill måna om och även tipsat andra yngre att våga ta hjälp av till exempel LRF i myndighetskontakter.

Vad jag vill lämna efter mig

Det här handlar inte om att gnälla bakåt utan om att bana väg framåt. Om vi som redan gjort våra “stora år” hjälper till att skapa rimliga villkor, smidiga överlåtelser och tydliga vägar in i lönsamhet, då orkar nästa generation både mentalt och praktiskt. Resten tar deras företagsamhet hand om.

Håkan “HåPe” Persson
LRF Västra Götaland