Guldmedaljör: Att producera mat borde vara ett framtidsyrke

– Det är trevligt att få LRF Mjölks guldmedalj och uppmärksammas för sitt arbete. Det är mycket jobb som ligger bakom under många år. Man kan inte bara träna veckan innan och sedan vinna den, säger Jan Johansson.

Han driver gård mjölkproduktion i Degeberga och hans medalj är gårdens andra på två år. 2022 fick svågern och kompanjonen Jan-Åke Nilsson sin medalj. De båda slog ihop sina föräldragårdar för att kunna utöka och modernisera och Jan Johanssons yrkesliv har inneburit en rejäl resa.  

– Jag började jobba på föräldragården 1988 och då hade vi 15 kor. När jag och svågern gick ihop och byggde ut blev det 130 i ett lösdriftsstall och så småningom mjölkrobot.

Tekniken kan aldrig ersätta det mänskliga ögat

Att producera mjölk av högsta kvalitet kräver mycket arbete, berättar Jan Johansson. Tekniken hjälper till att hålla koll på korna och mjölkkvaliteten, men den kan aldrig ersätta det mänskliga ögat och närvaron i ladugården.

– Robotarna och all data är ett komplement men man måste fortfarande ha blick för sina djur. Det gäller att vara noggrann, ta hand om dem väl och jobba förebyggande. Vi använder ytterst sällan antibiotika. Det här med resistens är en otroligt viktig fråga som måste tas på allvar. 

Konsumenterna vill ha svenskproducerat

Han är stolt över att producera livsmedel på ett bra sätt och det verkar som om fler börjat uppskatta närproducerad mat, säger han. 

– Det har nog svängt lite grann och konsumenterna verkar vilja ha svenskproducerat. Själv tycker jag att det är jätteviktigt att vi har mjölkgårdar kvar, inte minst ur beredskapssynpunkt. Våra mindre åkrar och hagar lämpar sig för kor och djuren gör också en jätteviktig insats när de betar och håller landskapet öppet. 

Trappar ner – tar hand om stutarna

Efter många år i yrket har Jan Johansson börjat trappa ner. Sönerna Fredrik och Anders har tagit över ansvaret för mjölkproduktionen och gårdens äldre madammer, medan han främst ägnar sig åt ynglingarna. 

– Helt vill jag inte sluta så jag jobbar halvtid och har hand om ungdjuren och stutarna. Det är roligt att se att gården får en fortsättning med sönerna. Att producera mat borde vara ett framtidsyrke och jag är gärna med ett tag till, säger han. 

Med mer ledig tid hoppas han kunna åka på fler bussresor i Europa, något han och frun gärna gör.  

– Då märker vi också att det finns ett intresse för bönder och djurhållning. När jag säger att jag har kor får jag mängder med frågor från nyfikna medresenärer. Jag skojade med frun och sa att det är som att jag vore rockstjärna, säger Jan Johansson.