Guldmedaljör: De är årets yngsta medaljörer – och har flest kor

– Det var en rolig överraskning att vi hunnit klara guldmedaljen redan. Vi har inte gått och räknat åren. Men kvalitetsmedvetandet och noggrannheten har alltid funnits med, även min far och farbror fick guldmedalj, säger Carl Harry Tell. 

– I vardagen på gården är det fullt ös och fokus på det vi vill förbättra, problem som kan uppstå och saker att ta tag i. Då är det roligt att påminnas om de fina resultat vi uppnått över tid. Guldmedaljen är ett jättefint erkännande, säger Johanna Tell. 

Carl Harry och brodern Jakob Tell tog över föräldragården 1999. Ett par år senare träffade Carl Harry Johanna när hon som agronom besökte gården. Hon började successivt jobba där och sedan 2018 driver paret Backa gård tillsammans. Under 2000-talet har antalet kor gått från 90 till 200 och de går i ett stort lösdriftsstall och mjölkas med robot. Utöver Johanna och Carl Harry, jobbar tre anställda, och för tillfället även en systerdotter på gården. Arbetet blir aldrig långsamt, berättar de. 

– Det är mångsidigt, man jobbar med djur, teknik och odling och det finns gränslöst med möjligheter att utveckla och förbättra det man gör. Det gäller bara att kunna hålla igen ibland, säger Carl Harry Tell.  

– Det är också roligt med kombinationen att jobba fysiskt och strategiskt, med biologi och att få djuren att må så bra som möjligt för att ge mjölk av så bra kvalitet som möjligt, säger Johanna Tell.  

Allt kring djuren måste stämma om man ska lyckas med mjölken. Det gäller att ha bra rutiner och att alla som jobbar på gården är noggranna, förklarar Carl Harry Tell. Vi vill verkligen lyfta fram vår duktiga personal, detta är ett lagarbete. 

– Allt hänger ihop, vad korna äter och dricker, hur de ligger och att de inte är stressade. Byggnaden ska vara bra, utrustningen ska vara bra och mjölkningarna ska fungera på rätt sätt. Det är en hel lista med saker och allt ska stämma, alltid.  

Guldmedaljs-mjölk har extra höga krav på sig, men redan de grundläggande kraven är strikta, förklarar Johanna Tell. Hon tycker att det är bra att djurvälfärd står högt upp på agendan. 

– Förebyggande djurhälsoåtgärder är helt avgörande. Vi är självklart måna om att våra djur mår bra, dels på det känslomässiga planet och på det ekonomiska. Korna betalar våra löner och omkostnader. En frisk ko är en lönsam ko, säger Carl Harry Tell. 

Båda känner en stolthet över att producera ett livsmedel av toppkvalitet. De hoppas också att det blir en större medvetenhet kring den inhemska matproduktionen. Att beredskap och hållbarhet ses i ett större perspektiv. 

– I flera decennier har vi monterat ner beredskapen och det har inte funnits en tanke på hur sårbara vi blir utan lantbruk. Det är både viktigt och hållbart att producera livsmedel där vi kan och här i vår mellanbygd är det gynnsamt för djurgårdar och vall. Våra idisslare kan omvandla vallfoder till högvärdigt protein, det är en resurs att ta vara på, säger Carl Harry Tell. 

Klimatåtgärder ska vara noga genomtänkta, väl beräknade och ha vetenskapliga belägg. I dag är det mycket tyckande, påpekar Johanna Tell.   

– Mjölk är den effektivaste proteinproduktionen och alternativet i vårt område är inte odling av linser, det är skog. Det är också viktigt med gårdens naturliga kretslopp där gödsel förbättrar jordarna. Att ha vall i växtföljden minskar behovet av bekämpningsmedel. Man måste se till helheten! Däremot är det svårt att se någon poäng med att flyga in jordgubbar till Sverige i januari. 

Betande djur skapar också miljöer där flera hotade arter trivs. Biologisk mångfald är en viktig fråga, tycker de. Men det blir skevt att tala om biologisk mångfald när man vill introducera varg i djurtäta bygder. 

– Upplägget kring frågan med varg och djurhållning är inte rimligt. Det hjälper inte att få bidrag för rovdjursstängsel (som vargen kan passera) och ersättning för arbetstid vid rymningar i efterhand. Problemet är tiden och beredskapen. Vem ska röja staketen och leta efter utsprungna djur? Svaret är djurhållaren, som redan har en ovanligt hög arbetsbelastning och inte vill ha varg i markerna, säger Carl Harry Tell. 

Som årets yngsta guldmedaljörer har paret Tell många år kvar i yrket. De vill fortsätta att utveckla gården för att kunna pensionera sig när den dagen kommer, men kanske vara med på ett hörn om någon annan vill ta över.  

– Vi har satsat för att vi tycker att jobbet är roligt och intressant. Det borde också vara ett framtidsjobb med livsmedel. Det är inte så lätt att starta i gång en mjölkproduktion från noll, så vi vill göra detta till ett bra ställe att ta över om någon skulle vilja det, säger de. 

På ledig tid är de ofta ute i naturen, till fots eller på skidor och gärna med något gott att äta och dricka i matsäcken. Livet ska inte vara för spartanskt eller bara ko-orienterat tycker de.  

– Många tror att hela vårt liv handlar om mjölkproduktion. Djur är jätteviktiga för oss men på fritiden vill vi helst se något annat, avslutar Johanna Tell.