Här möts lantbrukshistoria och modern teknik

Nils-Olof Bäckebjörk, Offerdal
Nils-Olof Bäckebjörk, Offerdal

På mjölkgården i Offerdal förvaltar familjen Bäckebjörk ett långt arv. Här möts århundraden av lantbrukshistoria med den senaste mjölkningstekniken.

Nils-Olof Bäckebjörk och brodern Sven tog över föräldragården 1990 och har sedan dess skött fastigheter och djurbesättningar i olika konstellationer. 2000 gick de ihop och fördubblade antalet kor.

– Det kändes lockande att satsa. Man lägger ned otroligt många timmar, men jobbet är intressant och roligt. Man kan förbättra och utvecklas, det är spännande med avel och korna är individer allihopa. Jag tröttnar inte men då är jag mer kobonde än traktorbonde också, säger Nils-Olof Bäckebjörk.

Familjen har en lång tradition i Offerdal och enligt släktforskning så har deras förfäder en historia som sträcker ner till 1300-talet i byn.

– Men driften ser lite annorlunda ut i dag. Vi har 120 mjölkande kor i en lösdriftsladugård med två mjölkningsrobotar, säger Nils-Olof Bäckebjörk.

För att kvaliteten på mjölken ska bli den bästa gäller det att ligga i. Det är ett grupparbete som ligger bakom de fina resultaten, förklarar han. Alla på gården måste dra åt samma håll och vara lika noggranna.

– Vi måste ha förståelse för varandra och för korna om allt kring djuren ska fungera. Deras hälsa, renlighet, disk, foder av högsta kvalitet – allt går hand i hand. Det är också viktigt att jobba förebyggande om någon ko har problem. Man kan inte vänta och låta saker bero.

Gården har haft en "hundratonnare".
Gården har haft en "hundratonnare".

En ko har kommit upp i 100 ton mjölk
Familjen Bäckebjörk är stolt över sin mjölk och över ladugårdens djur. De har bland annat haft en hundratonnare, en ko som kommit upp i över 100 ton mjölk. Och nu har de en rödvit ko (SRB) i ladugården som också ska få utmärkelse.

Att Nils-Olof tycker att jobbet är intressant och roligt är inget snack om saken men det är också viktigt, av flera anledningar.
– Mat ska vara närproducerad så långt det går och inte fraktas över hela världen i onödan. Det är dessutom brist på livsmedel i världen. Folk svälter och vi behöver producera mat där det går. I och med att vi inte kan odla säd norrut så är det a och o med gräs och djurgårdar, förklarar Nils-Olof.
 

Korna är ett uppskattat inslag i landskapet
Djuren gör också en insats för landskapet. Betande mular håller landskapet öppet, bidrar till biologisk mångfald och de fyller också en kulturhistorisk funktion i familjen Bäckebjörks trakter.
– Här finns en gammal fäbod som var i bruk fram till 1950-talet. Den höll på att växa igen men nu går några av våra kor där och betar på sommaren. De strövar fritt och är fenomenala på att hitta gamla kostigar som trampats i århundranden.

Korna är ett uppskattat inslag i landskapet, konstaterar Nils-Olof Bäckebjörk. Han känner att folk i trakten är glada för att gården finns kvar. Men det gäller att vara smidig som bonde och tänka på omgivning när man kör gödsel och liknande. Det handlar också om miljön, förklarar han.

– Vi måste hushålla med gödsel, det är en resurs som vi är rädda om och som ska användas på rätt plats vid rätt tidpunkt för att göra mesta möjliga nytta. På samma sätt är det med energi. Vi har satt solceller på ladugårdstak där vi kan utnyttja dagens ljus som mest. Effektivitet och miljötänkande hänger ihop på gården.

Effektivitet och miljötänkande hänger ihop på gården och man har bland annat installerat  solceller på ladugårdstaket.
Effektivitet och miljötänkande hänger ihop på gården och man har bland annat installerat solceller på ladugårdstaket.

Det är ”inne” att vara bonde
Intresset för djur, natur och mjölkproduktion har fortsatt även till nästa generation. Nils-Olofs och Svens brorson Lars jobbar på gården i dag och tanken är att han och Nils Olofs son Olle ska ta över så småningom. Men Nils-Olof med sina 55 år, är inte sugen på att sluta än.

– Det är mycket roligt att de är så intresserade och jag hoppas kunna vara kvar som en resurs om de vill ha mig. Det har verkligen hänt något när det gäller att vara bonde. Förr var det nästan skämmigt, men nu är det mer ”åh, är du det!” Det är inne bland de yngre, ler han.