Hur kan gården leva vidare? Generationsskiftet i Grimstorp

2026-05-05

Syskonen Hartelius planerar för framtiden. Bild Evelina Hedlund.

Fyra syskon, en stor gård och olika framtidsdrömmar. Hur gör man för att hitta en väg framåt? För Emma Hartelius och hennes syskon var familjemöten, en gemensam bild av verkligheten och att låta det ta tid rätt väg att gå. Det har tagit många år, men idag driver Emma lantbruket vidare som ett aktiebolag, vilket gör det möjligt för fler syskon att bli delägare om och när de vill.

Emmas pappa sa alltid till sina fyra barn att de gärna fick stanna kvar och leva på gården, men att de måste pröva något annat först. Emma tog honom på orden. Hon är hästtjejen som utbildade sig till ridledare. Sedan testade hon på att jobba på industri, bara för att upptäcka att de inte var för henne. Nästa steg blev att utbilda sig till äldrepedagog och genom kärleken hamnade hon i Stockholm.

”Stockholm var jättekul, men jag hade alltid i bakhuvudet att jag inte ville stanna kvar där för gott och det var först när jag återvände hem som mitt intresse för gården blev något jag inte kunde bortse ifrån”, säger Emma.

När hon landade hemma på Grimstorp igen blev det husköp på gårdens marker och hon påbörjade en utbildning till agrotekniker vid en yrkeshögskola i Skara. Då var Emma 27 år och visste vad hon ville. Samtidigt fanns det tre andra syskon med i bilden, som inte var lika säkra på hur de ville att framtiden skulle se ut. Och det var där samtalen startade.

En gemensam bild av verkligheten

”Vi började ha familjemöten för att försöka hitta en lösning. En av våra grundpelare har hela tiden varit att vi alla ser ett väldigt stort värde i att gården får leva vidare. Samtidigt gick vi in i samtalen med väldigt olika mycket kunskap. Därför har vi pratat mycket om allt som har med gården att göra och vad det betyder rent praktiskt, för att skapa en gemensam verklighetsbild av vad det innebär att driva gården. Alla måste förstå vad de tackar ja eller nej till.”

Och Grimstorp är komplext. Huvudbyggnaden är en ståtlig, gammal byggnad som kräver sin beskärda del av underhåll. Gården är kravgodkänd och har köttdjur och försäljning av köttlådor. Utöver det tillkommer skog. En av bröderna driver en restaurang på gården, de har en semesterlägenhet som hyrs ut och sedan 2025 finns också ett styckeri.

”Det som har varit viktigt i vår process är att låta det ta tid och lägga upp allt på bordet utan att döma någon eller bli dömd. Vi har haft väldigt många samtal där vi har pratat drömmar, farhågor och praktiska moment på gården. Vi har tittat på lantbruksföretagets räkenskaper, hur vår lägenhet går, hur många timmar man lägger ner på de olika delarna och så vidare.”

Idag tror till exempel inget av syskonen att skogen innefattar avverkningsfärdig skog. De förstår att gårdens värden ligger i marker som inte har någon hög avkastning. Alla har en uppfattning om hur mycket underhåll huset kräver och vad semesterlägenheten drar in. Det kan tyckas självklart, men från början var det långt ifrån det. Och förutom alla samtal har de också läst om hur andra har gjort och tagit hjälp av hushållningssällskapet och familjens revisor. På det sättet har de fått ett värdefullt utifrånperspektiv.

Emma Hartelius driver Grimstorps gård vidare. — Efter flera år i Stockholm återvända Emma Hartelius hem och det är här hon trivs allra bäst.

Generationsskifte 2.0

”Nu har vi rott den första delen av generationsskiftet i hamn. Lantbruket har ombildats till ett aktiebolag och 2019 gick jag in som huvudägare på 60 procent, medan mina föräldrar har 40 procent. Ett aktiebolag gör att möjligheten finns kvar för mina syskon att gå in i företaget om eller när de vill. Allt blir väldigt tydligt, vem som äger vad och att lantbruket betalar för sig genom hyra av mark och byggnader.”

Det tog tid för alla att förstå separationen mellan lantbruket och fastigheten och nu har de fastighetsdelen kvar. Den processen har rullat ett tag, ändå känns det som att den bara har börjat.

”Vi har alla olika ingångar och situation, så det är invecklat. Målet är väl att det ska kännas lagom orättvist för alla och att det man värderar mest har tillgodosetts. Ska det bli rättvist rent pengamässigt hade det bara varit att sälja och dela lika direkt, men det känner vi alla hade varit ett misslyckande.”

De går alltså in i nästa del av generationsskiftet, lite trötta på samtal, men samtidigt med goda erfarenheter. Det har enat familjen, de är starkare idag och alla känner ett engagemang för gården och längs vägen har de lärt sig att det måste få ta tid. Och Emma, hon har förverkligat den dröm som började växa fram när hon lämnade Stockholm.

”Jag gillar verkligen mitt liv idag, jag gör något jag tycker är både roligt och viktigt. Nu vill jag bara att det ska rulla på i vanlig vardag ett tag, för där trivs jag allra bäst.”