Jag förstår inte hur de tänker

Kan vi inte producera maten här är det faktiskt inte hållbart. Elementärt kan man tycka.

I don’t get it! 

Ofta känner jag mig som Tom Hanks karaktär Josh i filmen Big, där 13-åringen i en vuxen mans kropp försöker fatta kollegernas bild av världen på den leksaksfirma alla jobbar på. När slipsarna med sina grafer och valda siffror förklarar det fiffiga med ett höghus som blir en robot fattar inte Josh vad som är kul. ”Det är inget höghus, det är en skyskrapa,” förklarar de nedlåtande. ”I still don’t get it”, säger Josh.

Önsketänkande, och världsfrånvänd hittepå dyker allt oftare upp för att lösa större utmaningar än så.

Ta det här med elektrifieringen till exempel. Hur fort kan det förväntas gå egentligen, när det inte finns matning till fler laddstolpar och kommuner till och med beslutar att det inte ens får tändas adventsljusstakar på äldreboendena?

Energiintensiva underjordiska odlingar av tallrikspynt beskrivs därtill som lösningen på våra matbehov … samtidigt ska dammar rivas ut. Skogens ska stå kvar sägs det, när det är råvaran därifrån som bäst löser hur vi ersätter fossila resurser för energi och råvaror och för att vi ska kunna bygga hållbart.

När vi behöver öka produktionen av råvaror, mat och energi i Sverige och Europa så tas en rad politiska initiativ i såväl EU som Nordiska rådet som äventyrar det vi redan producerar och ännu mer det vi har potential att öka. Kan vi inte producera maten här är det faktiskt inte hållbart. Elementärt kan man tycka.

Verkligheten kräver skärpning. Listan är lång.

God jul och ett gott nytt reality check-år tillönskas alla.

Patrik Olsson
regionordförande LRF Värmland