Kortsiktiga beslut hotar Sveriges livsmedelsförsörjning

KRÖNIKA: Sveriges livsmedelsförsörjning i kris- och krigstider har nyligen granskats i en rapport från Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Men flera av förslagen väcker oro, särskilt när det gäller proteinförsörjning och spannmålsproduktion. Här delar jag mina reflektioner kring varför kortsiktiga beslut kan hota vår långsiktiga livsmedelsförsörjning.

Man kunde under sommaren läsa en rapport från Livsmedelsverket och Jordbruksverket som tog upp svenskt lantbruks förmåga att säkerställa Sveriges livsmedelsförsörjning i tid av kris och krig. Delar av de slutsatser de jobbat fram var definitivt under all kritik och väldigt kortsiktigt tänkta.

Två centrala delar väcker oro

Det är svårt att kortfattat beskriva alla de delar som jag ställer mig kritisk till, därför har jag fokuserat på två delar.

Först och främst handlar det om proteinförsörjningen till befolkningen. Det förslag som presenterades gick ut på att man skulle slakta alla nötkreatur i Sverige under en tremånadersperiod för att under denna tid klara nationens livsmedelsförsörjning. Man tänkte uppenbarligen föga på hur det ska gå med fortsatt mjölk- och köttproduktion efteråt. Vi skulle med extremt stor sannolikhet få problem med livsmedelsförsörjningen då istället.

Spannmålsproduktion och växtnäring – en bortglömd koppling

När man kom till spannmålsproduktionen pratade man mycket riktigt om problemet med tillgången på växtnäring. Man menar att tillgången på stallgödsel är en viktig resurs, men hur länge har vi tillgång till den om vi slaktar ut nötkreaturen?

Vidare resonerar man kring att det kväve som behövs kommer att påverkas i liten utsträckning, då den andel kväve som förbrukas i Sverige och som är importerad från Ryssland är ungefär 10 %. På europeisk nivå är Sverige ett av de länder som är minst beroende av kväve från Ryssland, men många andra europeiska länder har en stor konsumtion av ryskt kväve.

Det finns en betydande risk för att tillgången på kväve kommer att minska betydligt mer i Sverige än 10 %. Rent hypotetiskt skulle detta kunna sänka de svenska skördarna med mellan 10 och 50 %. Vi som på ett eller annat sätt är i branschen vet också att vi jobbar med naturens nyckfullhet, vilket påverkar skördarna mycket mer än vad man över huvud taget kan gardera sig för.

Kunskapsbrist hos beslutsfattare oroar

För några veckor sedan läste jag på X (fd Twitter) en tråd med en politiker som menade att det är lugnt med tillgången på gödsel, för vi har snart en produktion av inhemsk växtnäring (fosfor). Det raljerades en del över sagda politikers kompetens på samma plattform, då hen inte visste vad skillnaden var mellan effekten av kväve och fosfor på våra grödor.

Min slutsats är att vi måste jobba extremt mycket med att utbilda både personal på våra myndigheter och våra förtroendevalda riksdagsledamöter om verkligheten som vi ser den. Att en enskild riksdagsledamot inte kan ha kompetensen i alla ”våra” frågor måste vi ha förståelse för. Men när myndigheter, som ska ta fram beslutsunderlag för våra förtroendevalda i riksdag och regering, drar slutsatser utan långsiktigt konsekvenstänk, då skrämmer det mig.


Björn Larsson
Styrelseledamot LRF Västra Götaland