Krönika: Andreas Nypelius

Vad kommer vi att minnas från 2023? Att Riksbanken försökt dämpa inflationen i landet och framförallt på mat genom att höja räntan för en kapitalkrävande bransch med svag lönsamhet? Torkan? Blötan? Svinpesten? Att nya CAP-perioden startade? Höga kostnader och sjunkande avräkningspriser? Lågpristrenden vid konsument?

Det är många händelser som få har någon direkt positiv vinkling, så många är vi nog som bara kommer komma ihåg skitåret 2023. Men det finns ljusglimtar. Flera nystartade politiska utredningar med syfte att stärka lantbruket, till exempel översyn av miljöbalken för klimatanpassningar. Användning av glyfosat förlängs 10 år. Kommande svenska kostråd ska fortsatt ta hänsyn till svenska förhållanden och vad som kan produceras i landet. Sänkta kontrollavgifter på slakterier. Beredskapsfrågan är på mångas läppar och kan ge nya affärsmöjligheter för näringen. En fortsättning på återbetalning av dieselskatten.

Men det viktigaste jag vill ta med mig från året är att lantbrukare fortsatt är påhittiga, flexibla och lösningsorienterade. För trots detta år, som för många är extremt tufft ekonomiskt och likviditetsmässigt, så ser många ändå möjligheter och man ställer upp och hjälper varandra, vare sig det är torka, blöta eller tidsbrist. När man ser det blir man riktigt stolt över att vara en del av näringen.

Men för att detta ska kunna fortsätta måste vi få till en omfördelning av pengarna i matkronan. Det måste finnas en bättre fördelning av pengarna dit de största riskerna ligger i kedjan. Att staten tar mer i moms och skatt än vad som landar i primärproduktionen är inte rimligt. Inte när det är vi producenter som tar den största delen av risken det innebär att jobba och producera med naturen. Det känns också ibland lite skrämmande att idag se hur konsumenter väljer när pengarna blir mindre värda, mer godis och läsk och mindre rena råvaror. Resultatet blir mindre energi per krona.
   
LRF har många frågor som vi behöver fortsätta jobba med för att vi i näringen ska kunna fortsätta och bibehålla stoltheten. Lokalt har vi fortsatt fraktpriser som gör att vi inte konkurrerar på samma villkor som övriga landets producenter. Klimatanpassningar för att möta torka och blöta bättre kommer behöva stora investeringar där likvida medel och regelförenklingar behövs. Produktionsvolymerna på ön behöver säkerställas och mycket, mycket mer. Men 2024 tror jag att elnätsutbyggnaden och fraktfrågan blir de stora frågorna för oss på ön.

/Andreas Nypelius, ordförande LRF Gotland